Holocene climate and environmental dynamics on the Tristan da Cunha island group, South Atlantic

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Efter den senaste istiden har klimatet varit dynamiskt med både stora och snabba klimatförändringar, om än inte av samma storlek som under istiden. Hur utbredda och vilka effekter dessa klimatförändringar har haft är dock inte helt kartlagt. Målet med denna avhandling är att i detalj rekonstruera de klimat- och miljöförändringar som har påverkat ögruppen Tristan da Cunha i Sydatlanten och vad som har orsakat dessa förändringar, under de senaste 10 700 åren. Lagerföljder från mossar och sjösediment har analyserats med avseende på innehåll av pollen och sporer, mineralmagnetiska och geokemiska parametrar, och daterats i detalj med kol-14 metoden. Sammantaget har dessa analyser gett en god bild hur klimatet och miljön har varierat på öarna. Den längsta lagerföljden sträcker sig tillbaka 10 700 år och visar att klimatet, framförallt nederbörden, har varierat stort. Mellan 10 700 och 8600 år för nu avsattes torv. Torvavsättningen följdes av deposition av gyttja vilket visar att grundvatten ytan höjdes och lokalen förändrades från en mosse till en sjö. Den mest troliga orsaken till denna förändring är att nederbörden ökade till följd en förskjutning norrut av västvindsbältet som för med sig nederbörd. Förskjutningen av västvindsbältet var troligen relaterad till storskalig omorganisation av atmosfärens cirkulationsmönster över Sydatlanten. Flera kortare perioder med ytterligare ökad nederbörd på följde denna efter förändring. Dessa perioder sammanfaller med kallare förhållanden och ökad deponering av minerogent material från isberg i Nordatlanten. Förmodligen orsakade förändringar i Nordatlanten störningar i Atlantens cirkulation vilket fick till följd att mindre varmt ytvatten transporterades från Syd- till Nordatlanten. Detta gjorde att Sydatlanten värmdes upp och nederbörden ökade. En av dessa perioder med ökad nederbörd sammanfaller med en kall perioden som registrerats i borrkärnor från Grönlands inlandsis omkring 8200 år sedan, det så kallade 8.2 eventet. Under denna period dränerades stora mängder glacialt sötvatten från Nordamerika till Nordatlanten vilket störde Atlantens cirkulation. Det ledde till att transporten av varmt ytvatten från Sydatlanten minskade och nederbörden i Sydatlanten ökade. Dessa resultat stöds också av en simulering med en numerisk klimatmodell. Tristan da Cunha upptäcktes 1506 av Portugisiska upptäcktsresanden, och genom detaljerade pollenanalyser har människans påverkan på vegetation rekonstrueras. Omkring 1550 uppträder Plantago lanceolata i pollen diagrammet. Denna ört förekommer inte naturligt på Tristan da Cunha utan introducerade, troligen omedvetet, av de första upptäckarna. I mitten av sextonhundratalet började ön få mera regelbundna besök vilket orsakade ökad markerosion och introducering av fler nya arter. På artonhundratalet etablerades den permanenta bosättningen och det mesta av skogen på öns lågland röjdes och ersattes av betesmark.