Pain induced by propofol - clinical studies on drug composition and adminstration

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish De senaste 25 åren har flera nya narkosläkemedel registrerats och fått stort genomslag i vårt land. Den främsta orsaken är att dessa läkemedel medger ett snabbare uppvaknande och bättre postoperativt välbefinnande, vilket gör att många patienter snabbare kan återvända hem efter sina operationer. Propofol (2,6-di-isopropylfenol) som är ett av våra mest använda intra-venösa narkosläkemedel, ger behaglig sömn, snabbt uppvaknande och obetydligt postoperativt illamående. I samband med nedsövningen kan dock propofol orsaka smärta vid injektionsstället hos upp till 90 % av patienterna. Eftersom problemet är så vanligt, har smärta vid injektion av propofol av narkosläkare bedömts vara det idag sjunde viktigaste kliniska problemet inom modern anestesi. Koncentrationen av fritt propofol i den vattenlösliga fasen av injektions-lösningen har betydelse för uppkomsten av denna smärta. Det allmänna syftet med de fem undersökningarna som ligger till grund för denna avhandling var att på patienter som ska sövas inför kirurgiska ingrepp utvärdera och jämföra olika sätt att minska den smärta som kan uppkomma när man sprutar in propofol i ett ytligt blodkärl för att söva patienten. I de första tre undersökningarna [I-III] använde vi en äldre beredning av propofol löst i en blandning av vatten och fett innehållande enbart långa fettkedjor (LCT), medan vi i de tre avslutande undersök-ningarna [III-V] använde en nyare propofolberedning med både medel-långa (MCT) och långa fettkedjor. I den första undersökningen [I] studerade vi vad som händer om man samtidigt ger dropp till patienterna. Vi upptäckte att smärtan inte påverkas av om man samtidigt ger ett dropp via samma plastnål i kärlet, men att smärtan försvinner något snabbare. I den andra undersökningen [II] utvärderade vi effekten av två olika injektionshastigheter av propofol. Vi upptäckte inget samband mellan hur snabbt man sprutar in propofolet i blodkärlet och hur ofta smärta upp-kommer eller hur länge den varar. I den tredje undersökningen [III] jämfördes smärtan av MCT/LCT-propofol med smärtan av LCT propofol. Vi upptäckte att MCT/LCT-propofol gav upphov till mindre smärta än LCT-propofol. Den fjärde undersökningen [IV] gjordes för att utvärdera effekten av avstängt blodflöde från det kärl där propofolet sprutas in. Vi upptäckte att avstängning av kärlet ökar smärtan vid injektionsstället men inte påverkar hur länge den varar. Detta talar för att den lokala smärtan som framkallas av propofol försvinner medan läkemedlet fortfarande finns kvar i blodkärlet, vilket gav oss idén till den avslutande undersökningen. I den femte undersökningen [V] utvärderade vi om man kan påverka injektionssmärtan genom att först ge en liten dos propofol. Vi fann att måttlig till svår injektionssmärta kan minskas genom att på detta sätt dela upp propofoldosen. Våra studier visar att MCT/LCT-propofol ger mindre smärta vid injektionsstället än LCT-propofol, och att måttlig och svår smärta minskar om huvuddosen föregås av en liten dos propofol via samma plastnål i blodkärlet. Båda dessa tekniker kan till vardags användas i samband med praktiskt taget alla nedsövningar. Är det bråttom att söva ned patienten bör man dock undvika att dela upp doserna och istället injicera propofolet vid ett och samma tillfälle.