University and Culture: a Phenomenological Analysis of Formal and Informal Discourse on Education and Research at Universities in Sweden and China

Sammanfattning: I forskningen som presenteras här görs en empirisk undersökning av vetenskap och dess politiska gestaltning, i en analys av vad dessa begrepp betyder i olika sammanhang. Undersökningen är inriktad på en studie av formell och informell diskurs rörande universitet, utbildning och forskning. Den informella diskursen består av 202 skriftliga intervjuer, där elever och personal i båda länderna svarar på en öppen fråga, och fyra formella dokument: Högskolelagarna i de båda länderna, och utvalda dokument rörande forskning, vetenskap och teknik. Texterna bearbetades genom en menings-konstitutions-analys (MCA), ett verktyg för djupstudium av text med en fenomenologisk ansats, och syftar till att göra implicita antaganden och världsbilder explicita. Analysen visade en gemensam bild av universitetet som en mellanhand mellan regering och student i de svenska narrativen och som en sorts meta-personlighet som är tydligt skild från regeringen i de kinesiska narrativen. Vetenskap framträdde främst som ett adjektiv kännetecknande en viss sfär av livet i de informella narrativen, och som en dynamik bakom en önskad utveckling i de formella narrativen. I de svenska narrativen var politik främst kopplat till bildandet av en institutionell miljö för verksamhet, och bedömdes i balansen mellan insats och utfall. I de kinesiska narrativen var politik främst kopplat till en konkurrens om status, där både akademiska aktörer och regeringen gör anspråk på det erkännande som är belöningen för en framgångsrik utveckling. Dessa två bilder av politik kan vägleda tolkningen av den annars allmänna förståelsen som framträder av vad utbildning är, eftersom utbildning främst ses som en struktur som skall fyllas med verksamhet i de svenska narrativen och ett föremål för en diskussion grundad på olika värden och ideal i de kinesiska narrativen. Bilden av politik som formandet av en miljö eller en jakt på status kan också vägleda tolkningen av vad forskning är, som en resurs i den svenska narrativen och en källa till legitimitet i den kinesiska narrativen. De två narrativa kontexterna liknar varandra i det att de formas av den roll som regeringen tilldelas, men de skiljer sig i det att regeringen tar initiativen i de svenska narrativen i en uppgiftsorienterad diskurs; medan den ingriper i ett pågående akademiskt liv i de kinesiska narrativen, i en processorienterad diskurs. De formella narrativen är huvudsakligen inriktade på resultatet av en utveckling, medan de informella berättelser är inriktade på dess drivkrafterna. De avslöjade aspekterna placeras också i historiska och teoretiska perspektiv, i relation till faser som berättelser, inspirerade av Hayhoe (1996) och vetenskapskulturer inspirerade av Elzinga och Jamison (1995). Ansatserna i de kinesiska narrativen tyder på en spänning mellan akademiska/medborgerliga och byråkratiska/politiska vetenskapskulturer, som med fördel ramas in av de kejserliga och nationalistiska berättelserna i kontrast till en socialistisk berättelse. De analyserade svenska narrativen tyder på en homogen representation av en dominerande byråkratisk/ekonomisk vetenskapskultur, där universiteten och deras personal representerar regeringen. Den viktigaste frågan rör studenternas rättigheter, och det förväntade utfallet i förhållande uppdrag och investerade medel. Dessa aspekter kan med fördel ramas in av berättelsen om ett ökat fokus på universitetets nytta, eventuellt på bekostnad av akademiska värden.