Memory Illusions and Memory Attributions - Behavioural and Electrophysiological Data

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Minnet är ofta korrekt, men också formbart, vilket kan leda till uppkomsten av illusoriska eller förvrängda minnen. Studiet av dessa erbjuder en intressant inblick i minnets grundläggande natur och klarlägger omständigheter som påverkar minnets grad av korrekthet. Denna doktorsavhandling har försökt belysa processer som ligger till grund för både riktiga och falska minnen genom att använda beteendedata och elektrofysiologiska mätningar av hjärnans aktivitet i minnesuppgifter. Studie I presenterar en svensk version av Deese-Roediger-McDermotts (DRM) procedur för att experimentellt framkalla falska minnen. Det har visat sig att försökspersoner tycker sig minnas tematiska ord (ex. ljus) trots att de inte presenterats efter att ha studerat listor på starkt semantiskt associerade ord (ex. mörk, stearin, lampa etc.). Resultaten av experiment 1 visade att det framtagna svenska materialet framkallade falska minnen i lika stor utsträckning som det gav upphov till riktiga minnen både då försökspersonerna ombads att fritt återge de studerade orden och då de genomgick ett igenkänningstest. Bedömning av minnesupplevelsen visade att falsk igenkänning inte bara var förknippad med en generell känsla av familjaritet utan även med episodiska minneskvaliteter (ex. associationer, perceptuell information) i lika hög grad som för korrekt igenkänning. Ett andra experiment demonstrerade att de höga nivåerna av falsk igenkänning kunde reduceras i en uppgift som innebar att försökspersonerna fokuserade på kontextuell information under instuderingen (genererade listorden från enkla anagram, t.ex. körm = mörk) och var tvungna att dra sig till minnes sådan information under det efterföljande testet. I Studie II undersöktes idén om att de tematiska orden aktiveras redan under instuderingen av de relaterade orden genom att använda ett indirekt minnestest. Försökspersonerna fick i uppgift att lösa anagram skapade från studerade ord, icke-studerade tematiska ord och nya ord samt bedöma anagrammens svårighetsgrad. I likhet med tidigare forskning gick det snabbare att lösa anagram skapade från tidigare studerade ord och dessa upplevdes dessutom som enklare än anagram skapade från nya ord. Intressant nog erhölls liknande effekter för anagram skapade från icke-studerade tematiska ord, vilket stödjer idén om att de tematiska orden aktiveras som en associativ respons till de semantiskt relaterade orden under instuderingen. Experiment 2 undersökte vidare denna aktivering genom att introducera en parallelluppgift med avsikt att störa fonologisk aktivering men lämna visuell aktivering opåverkad. Försökspersonerna fick i uppgift att kontinuerligt rabbla en kort fras under instuderingen av ordlistorna, vilket ledde till att de indirekta minneseffekterna för de tematiska orden eliminerades medan effekterna fanns kvar för de studerade orden. Resultaten stödjer tanken om att de tematiska orden aktiveras fonologiskt under instuderingen av de associerade orden. I studie III användes hjärnreaktionspotentialer (ERP) för att studera den neurala grunden till riktiga och falska minnen samt skillnader i benägenheten till falsk igenkänning. Varierande nivåer av falska minnen undersöktes genom att försökspersonerna läste hälften av listorna och genererade hälften som lösningar på anagram, vilket gav upphov till höga respektive låga nivåer av falska minnen. Dessutom gjordes en jämförelse av individuella skillnader i benägenheten till falsk igenkänning. Resultaten visade att falska minnen var förknippade med elektrofysiologiska minneseffekter som i tidigare forskning relaterats till familjaritet och episodisk hågkomst, vilket sammanfaller med resultaten i studie I. Vidare visade resultaten att försökspersonerna kunde minska falsk igenkänning av familjära tematiska ord när de saknade episodiska minneskvaliteter. Resultaten tyder också på att de försökspersoner som uppvisade låga nivåer av falska minnen kan ha skyddat sig genom att mer noggrant granska innehållet i deras minnesupplevelser. Många typer av minnesförvrängningar kan förklaras som brister i förmågan att minnas källan till information (ex. vem sa vad?). Till exempel kan falska minnen i DRM-proceduren förklaras med att de tematiska orden aktiveras under instuderingen och att försökspersonerna under minnestestet inte noterar att källan till den tidigare aktiveringen var en intern generering och inte en extern presentation. Syftet med studie IV var därför att med beteendedata och hjärnreaktionspotentialer belysa processer som ligger till grund för förmågan att korrekt skilja mellan minne för internt genererad och externt presenterad information (jfr. fantasi och verklighet). Försökspersonerna fick i uppgift att studera bilder på ett antal vardagliga föremål och mentalt föreställa sig bilder på andra (ex. banan, cykel). Inför det efterföljande minnestestet delades försökspersonerna in i två grupper. Den ena gruppen instruerades att ange om testorden representerade tidigare studerade bilder, tidigare föreställda bilder eller helt nya föremål. För försökspersonerna i den andra gruppen räckte det med att ange huruvida orden representerade föremål som var med i instuderingen eller ej. Resultaten ger stöd åt tanken att prefrontala regioner är involverade då vi försöker plocka fram kontextuell information från tidigare händelser. Dessutom stödjer resultaten teorier som menar att minnesbedömningar kan ske på basis av olika mängder eller typer av information (ex. semantisk och perceptuell) som kan bli tillgängliga vid olika tidpunkter under det att vi minns. Sammantaget understryker resultaten att minnet inte är en exakt kopia av verkligheten utan att konstruktiva och rekonstruktiva processer formar minnet så att illusoriska eller förvrängda minnen ibland uppkommer. Vi tenderar att minnas händelser så som vi förstår dem – det vi upplever som det väsentliga, hur vi associerade eller de slutsatser vi drog, vilket inte alltid överensstämmer med vad som faktiskt hände. Att just basera sina minnesbedömningar på meningsinnehållet eller kärnan i en tidigare händelse kan leda till falska minnen i situationer som kräver att vi kommer ihåg och korrekt utvärderar detaljerad kontextuell information. Ändå är det högst effektivt att inkoda och minnas just kärnan i händelser istället för att utan urval lagra och plocka fram detaljerad information som mer sällan är av betydelse. På så vis kan minnesillusioner och minnesförvrängningar betraktas som biprodukter av ett högst effektivt och välanpassat minnessystem snarare än som brister i konstruktionen. För att summera, minnets formbarhet leder till att det inte finns en perfekt överensstämmelse mellan vårt minne och det förflutna, men huruvida detta har några ogynnsamma konsekvenser beror på omständigheterna.