Teamwork in the operating room - The role of organizational design and implications for patient safety

Detta är en avhandling från Department of Design Sciences, Faculty of Engineering, Lund University

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Teamarbete är en populär arbetsform inom hälso- och sjukvården och teamarbete anses kunna göra sjukvården både effektivare och säkrare. Detta gäller inte minst för arbete med kirurgi på operationssal. På operationssalen möts narkosläkare, narkossjuksköterskor, kirurger, operationssjuksköterskor och undersköterskor i olika konstellationer för att tillsammans behandla patienten, som ett team. Arbetet som operationsteamet utför tillsammans kan beskrivas som komplext, och utfallet beror inte bara på teamet i sig utan även på teamets samspel med sin omgivning så väl som på patientens tillstånd. Det övergripande syftet med den här avhandlingen är att ta fram ny kunskap om hur teamets arbete i operationssalen går till i praktiken samt att ta fram metoder för hur teamarbete i operationssalar kan förbättras med organisatoriska åtgärder. Avhandlingen bygger på fem delstudier och de huvudsakliga metoderna som använts för att samla in information i de olika delstudierna är intervjuer och videoobservationer. Bland annat så har videofilmer av det faktiska arbetet på operationsal använts. Samarbetet på operationsal fungerar oftast bra men kan förbättras. Avhandlingens resultat visar på skillnader i perspektiv på arbetet mellan teammedlemmar med olika yrkesbakgrund, vilket kan leda till olika prioriteringar i arbetet. Detta visar att det finns en förbättringspotential. För att förbättra teamets arbete i operationsalen är det populärt att låta teamet gå kurser i teamarbete och mycket forskning har gjorts på denna typ av träning. I avhandlingen lyfts stabilare personalsammansättning i teamet, tillfällen till kommunikation och ett flexibelt ledarskap fram som organisatoriska principer som kan ge ett bra teamarbete på en operationssal. En handlingsorienterad gruppbaserad metod för organisationsutveckling och innovation testades också. Resultaten visar att metoden fungerade bra på den grupp som deltog i studien och att gruppen lyckades genomföra ett lyckat förändringsprojekt, men att gruppens förankring på sin egen operationsavdelning var dålig. Därför bör man arbeta mer med förankring vid framtida försök med liknande grupper. Resultaten visar också, i samstämmighet med andra studier, att den praktiska användningen av en populär rutin för att förbättra patientsäkerheten, WHOs checklista för säker kirurgi, inte används som förväntat. Det betyder att man inte kan lita på att checklistan genomförts i sin helhet och det medför också risker i och med att vissa kan ta checklistans genomförande förgivet och anpassa sitt eget handlade därefter. Till exempel genom att rationalisera bort andra rutiner och vanor som checklistan upplevs ha ersatt. Det är vanligt att betrakta kirurgen som ledare i operationssalen, eftersom kirurgen har det medicinska huvudansvaret. Resultaten i den här avhandlingen visar att kirurgen är en av flera som leder arbetet, både operations- och narkossjuksköterskorna utövar också ett ledarskap. Studierna som denna avhandling bygger på visar att arbete på operationssal inte alltid sker på det sättet som det förväntas. För att kunna förbättra en verksamhet är det viktigt att förstå hur den fungerar. Det innebär att metoder, till exempel observationer, som fångar den faktiska praktiska verksamheten är värdefulla.

  KLICKA HÄR FÖR ATT SE AVHANDLINGEN I FULLTEXT. (PDF-format)