Ariska idoler : Den indoeuropeiska mytologin som ideologi och vetenskap

Sammanfattning: I över 200 år har en rad historiker, språkmän, folklorister och arkeologer försökt att återskapa en svunnen kultur. Med hjälp av antika texter, medeltida uppteckningar, filologiska observationer och arkeologiska lämningar har de beskrivit en värld, en religion och ett folk äldre än sumererna, med vilka all historia annars sägs ha börjat. De som upprätthöll denna svunna kultur har kallats "indoeuropéer" och "proto-indoeuropéer", "arier" och "fornarier", "jafetiter" och "wiros", samt en hel del annat. Dessa människor har inte lämnat efter sig några texter, inga föremål kan med säkerhet knytas till dem, inte heller känner vi någon "indoeuropé" till namnet. Trots det har forskare med hjälp av djärva historiska, språkliga och arkeologiska rekonstruktioner envist försökt nå tillbaka till de urtida "indoeuropéerna" i hopp om att där finna grundvalen för sin egen kultur och religion. Den grundläggande tesen i denna avhandling är att dessa förhistoriska människor inte har sysselsatt den moderna tidens människor i första hand därför att de var betydelsefulla som historiska aktörer, utan därför de med Claude Lévi-Strauss ord var "bra att tänka med". Intresset för "indoeuropéerna", "arierna" och deras "andra", vilka genom historien har växlat mellan judar, vildar, orientaler, aristokrater, präster, matriarkala bönder, krigiska nomader, franska liberaler och tyska nationalister, stammade - och stammar ännu - ur en vilja att skapa alternativ till de identiteter som skänkts av traditionen. Forskningen om indoeuropéerna, deras kultur och religion har varit ett försök att skapa nya tankekategorier, nya identiteter och därmed en framtid annorlunda än den man ansåg sig föreskriven.I över 200 år har en rad historiker, språkmän, folklorister och arkeologer försökt att återskapa en svunnen kultur. Med hjälp av antika texter, medeltida uppteckningar, filologiska observationer och arkeologiska lämningar har de beskrivit en värld, en religion och ett folk äldre än sumererna, med vilka all historia annars sägs ha börjat. De som upprätthöll denna svunna kultur har kallats "indoeuropéer" och "proto-indoeuropéer", "arier" och "fornarier", "jafetiter" och "wiros", samt en hel del annat. Dessa människor har inte lämnat efter sig några texter, inga föremål kan med säkerhet knytas till dem, inte heller känner vi någon "indoeuropé" till namnet. Trots det har forskare med hjälp av djärva historiska, språkliga och arkeologiska rekonstruktioner envist försökt nå tillbaka till de urtida "indoeuropéerna" i hopp om att där finna grundvalen för sin egen kultur och religion. Den grundläggande tesen i denna avhandling är att dessa förhistoriska människor inte har sysselsatt den moderna tidens människor i första hand därför att de var betydelsefulla som historiska aktörer, utan därför de med Claude Lévi-Strauss ord var "bra att tänka med". Intresset för "indoeuropéerna", "arierna" och deras "andra", vilka genom historien har växlat mellan judar, vildar, orientaler, aristokrater, präster, matriarkala bönder, krigiska nomader, franska liberaler och tyska nationalister, stammade - och stammar ännu - ur en vilja att skapa alternativ till de identiteter som skänkts av traditionen. Forskningen om indoeuropéerna, deras kultur och religion har varit ett försök att skapa nya tankekategorier, nya identiteter och därmed en framtid annorlunda än den man ansåg sig föreskriven.