A Landscape of Left-Overs : Changing Conceptions of Place and Environment among Mi'kmaq Indians of Eastern Canada

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish I september 1989 kom det till kanadensiska mi’kmaqindianers kännedom att ett enormt granitbrott (ett av de tre största i världen) planerades att öppnas vid Kellys Mountain på ön Cape Breton i östra Kanada. Mi’kmaqtraditionalister organiserade genast en fredlig trumceremoni på berget och en talesman deklarerade att det planerade granitbrottet var en förolämpning mot både mi’kmaqfolket och Moder Jord. Berget var för dem Kluskaps Mountain, en historisk, kulturell och betydelsefull andlig plats, eftersom det var deras gud och profet Kluskaps boning. Den från början fredliga mi’kmaqprotesten skulle senare utvecklas till en mera militant hållning och debatten om granitbrottet föras utifrån en klar polarisering av vissa begrepp, t.ex. västerländsk/mi’kmaqisk (”indiansk”) natursyn, västerländsk kolonisation/mi’kmaqisk (andra indiangruppers) förlust av sitt land, den vite mannens girighet/indianers andlighet och vördnad av Moder Jord. Mi’kmaqs åberopande av sin traditionella natursyn möttes av olika reaktioner i storsamhället. Kritiker ifrågasatte om det bland dagens moderna reservatsbor fortfarande fanns kvar en traditionell natursyn medan andra välkomnade ett alternativ till den västerländska natursyn som de menade var roten till dagens miljöhot. Denna avhandling undersöker historiska förändringar i mi’kmaqindianernas livsvärld. Mi’kmaqs kulturhero Kluskap blir en nyckelperson för att studera större frågor som tradition, skiftande föreställningar om natur och olika former av naturumgänge. Två perioder avgränsas i mi’kmaqs historia. Den första studien avser att beskriva den verklighetsuppfattning, kunskapssyn och miljöetik som ligger till grund för förmoderna mi’kmaqjägares ekokosmologi och som har omtalats som animism. Denna period omfattar tiden 1850 till 1930, då mi’kmaq tvingas in i ett reservatsboende. Den andra studien undersöker den eko-kosmologi som skapats av nutida reservatsbor och som skulle kunna betecknas som en ”helig ekologi”. Denna period placerar kulturheron i modern tid, 1990-talet, då hänvisningarna till traditionen kring honom spelade en stor roll i kampen mot det planerade gruvbrottet. Med exempel från denna kamp diskuteras hur mi’kmaq idag bygger upp sina traditioner och sitt naturumgänge i samspel med det moderna samhället, där miljörörelser, utbildning och panindianism spelar en viktig roll, men också reservatslivet. Genom att förankra sitt engagemang i reservatslivet har mi’kmaqtraditionalisterna i hög grad lyckats möta båda yttre och inre misstänksamhet om deras trovärdighet.