Recognition molecules of the complement system: C1q and mannan-binding lectin in autoimmunity and immune defence
Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish C1q, en delkomponent av C1 molekylen, och mannan-bindande protein (MBL) är igenkänningsmolekyler i komplementsystemet. De har likartad struktur. C1q binder till IgG och IgM och aktiverar den klassiska vägen. MBL binder till kolhydratstrukturer och aktiverar lektinvägen. Autoantikroppar mot C1q förekommer ofta vid svår systemisk lupus erythematosus (SLE) och förekommer också hos i stort sett alla patienter med hypokomplementemiskt urtikaria-vaskulitsyndrom (HUVS). För att studera möjlig heterogenitet hos anti-C1q antikropparna beträffande epitop-specificitet analyserade vi med Western blot-analys sera från 12 patienter med SLE, HUVS eller blandformer av SLE och HUVS. SLE-sera var negativa enligt denna analys, medan sera från HUVS-patienter reagerade med C1q-molekylens B-och C-kedjor. Dessa fynd konfirmerades i en större studie av 69 patienter med anti-C1q och med låg C1q nivå. Dock fanns det undantag från regeln. Anti-C1q antikropparna är riktade mot den kollagen-lika delen av C1q. Detta gjorde att man frågade sig om dessa antikroppar korsreagerar med de strukturellt likartade kollektinerna MBL, lung surfactant protein A och bovint konglutinin. Korsreaktivitet med dessa proteiner kunde inte påvisas. Analys av anti-C1q antikroppar i sekventiella prover från SLE patienter med mild sjukdom, svår extrarenal SLE och SLE med njurengagemang visade en hög prevalens av C1q antikroppar vid SLE-nefrit samtidigt med förekomst av anti-dsDNA och hypokomplementemi (låg C1q). Anti-C1q korsreagerade ej med kollagen typ II och dsDNA. Aktivering av den alternativa vägen via MBL men oberoende av den klassiska vägens C3 konvertas, C4b2a, har varit kontroversiell. Genom att analysera C3 deposition i en ELISA med brunnar klädda med oligosackarider från Salmonella serogrupp C, vilka binder MBL, har vi visat starka belägg för att det finns en MBL-beroende aktivering av alternativa vägen som ej behöver C2 eller C4. Denna väg behöver ej heller medverkan av MBL-associerat serin proteas (MASP). Slutligen undersöktes bindning av C3 och C4 till apoptotiska celler genom flödescytometri. Resultaten visar att den klassiska vägen är den dominerande aktiveringsmekanismen. Den alternativa vägen kan dock aktiveras vid höga serum koncentrationer.
KLICKA HÄR FÖR ATT SE AVHANDLINGEN I FULLTEXT. (PDF-format)