Hällristarnas hem - Gårdsbebyggelse och struktur i Pryssgården under bronsålder

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Syftet med avhandlingen har varit att försöka förstå bronsålderns samhälle och ideologi utifrån bebyggelsens inneboende symbolik, utformning och struktur. I alla samhällen utgör hushållet den minsta sociala enheten. Huset och hushållen utgör centrum för människors liv. Hur människorna har valt att organisera sin tillvaro kan ha skett i en samverkan med den övergripande kosmologin och ideologin. Hus och boplatser kan liksom gravar och gravfält användas i tolkningen av olika samhällens värderingar, föreställningsvärld och strukturer. Grunden för avhandlingen baseras på en analys av en stor bosättning i Pryssgården utanför Norrköping i Östergötland. Norrköpingsbygden har förmodligen varit en av Östersjöområdets viktigaste kulturella knutpunkter. Här kunde forntidens människor färdas längs med Motala Ström, Vättern och vattendragen i Västergötland, binda samman Östersjön med Skagerack och Kattegatt. I närheten av Motala ströms forsar finns ett av Sveriges största hällristningsområden. I denna mångkulturella miljö ligger Pryssgården. Bosättningen i Pryssgården utgör en av Sveriges största kända förhistoriska boplatser. Här har människor bott och levt åtminstone under 4000 år, från slutet av stenålder och till idag. De arkeologiska resultaten visar att det här har funnits en omfattande bosättning, framför allt från yngre bronsålder och järnålder. En sammandragning av bebyggelsen skedde redan under yngre bronsålder, då det fanns en samlad och fast gårdsbebyggelse. Under denna tid sattes individen i centrum och kanske fick människorna ett mera privat förhållningssätt till jorden. En viktig inspirationskälla i avhandlingsarbetet är Gerritsens modell Husens kulturella biografi. I modellen knyts husens livscykel samman med hushållens. Detta synsätt på husen, både som en social enhet, en produktionsenhet och en symbol ger invånarna en identitet och en social ställning i ett småskaligt samhälle. På boplatsen har 21 långhus, 12 småhus och två hyddlämningar daterats till bronsålder. Långhusens utformning har varierat i storlek under bronsålder, en variation som förefaller vara socialt betingad. På bosättningen har det under yngre bronsålder funnits en omfattande och varierande odling. I husen finns inga arkeologiska belägg för att man hade djuren stallade inne under vintern. Bosättningen i Pryssgården har bestått av en jordbrukande befolkning. För dem har det varit viktigt att kunna visa på kontinuitet och rätt till en viss plats. I denna agrara miljö har man förmodligen ägnat sig åt en fruktbarhetskult som utgjort en naturlig beståndsdel i det dagliga livet, där även dyrkan av anfäderna kan ha spelat en betydelsefull roll. I flera av husen fanns bevarade föremål som kan frågan om husoffer. I avhandlingen görs även en jämförande studie mellan de tre bosättningarna Fosie IV i Skåne, Apalle i Uppland och Pryssgården, på de tre platserna har det redan under yngre bronsålder funnits fasta gårdsstrukturer. I bronsålderns landskap levde människorna och deras djur, där fanns den uppodlade åkermarken, förfäderna och det övernaturliga intimt sammanflätat i en komplex kosmologi.