The Late etruscan votive heads from Tessennano. A study of production, distribution and sociohistorical context

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish De senetruskiska votivhuvudena i terrakotta (bränd lera) från Tessennano på Medelhavsmuseet i Stockholm hittades 1956 i anslutning till en lantlig helgedom, ungefär tio mil norr om Rom, Italien. Att de är votivgåvor innebär att de skänktes av tillbedjare som representationer av dem själva inför gudomen eller gudomarna. Avhandlingen diskuterar emellertid inte de religiösa aspekterna på föremålen utan hur när och var de tillverkades samt vilka som använde dem. Huvudenas framsidor tillverkades i långa serier med hjälp av ansiktsformar medan baksidorna är handgjorda. Med hjälp av ett huvud av god kvalitet har jag tillverkat moderna formar som använts för att göra nya framsidor. Slitaget på de antika formarna visar sig genom att jämföra huvuden av god kvalitet med andra där det mesta av detaljerna på hår och anletsdrag nötts bort. Genom att jämföra med de moderna formarnas tålighet har jag ungefärligen kunnat uppskatta ett minimum antal huvuden som måste ha tillverkats med de antika formarna innan de användes för de bevaraade huvudena av dålig kvalitet. Produktionen har utan tvekan omfattat flera tusen huvuden. Dateringen av huvudena baserar sig främst på stilistiska jämförelser med grekiska skulpturer som är kända genom litterära texter. Men några liggande figurer på lock till sarkofager i terrakotta samt andra fynd som gjorts i de gravar där sarkofagerna hittades kunde också användas vid dateringen. Huvudena på de liggande figurerna är i många fall gjorda av samma formar eller formar som är besläktade med dem som användes för votivhuvudena. Dessa kunde dateras från ca. 300 till tidigt första århundrade f Kr. För att kunna utröna var huvudena troligen tillverkats har jag studerat de handgjorda baksidorna. Även leran som använts vid tillverkningen kunde studeras bl a med hjälp av petrografisk mikroskopering på tunnslip och röntgendiffraktion (XRD). Votivhuvuden gjorda med besläktade formar har hittats i Tarquinia, Vulci, Pitigliano och Saturnia. Frågan hur dessa typer av huvuden distribuerades från tillverkningsorten diskuteras också. Tre huvudsakliga sätt att distribuera diskuteras: hantverkscirlulation (kringresande hantverkare), formcirkulation och produktcirculation. Inga evidens för hantverkscirkulation kunde hittas. Däremot tyder vissa indikationer att en skulptör i lera arbetade både i Vulci och Tarquinia under första hälften av 100-talet f Kr. Formcirkulation förekommer under sent 200tal och tidigt 100tal f Kr. Produktcirkulation förekommer under hela perioden och tycks ha varit det vanligaste sättet att distribuera. Flera sorters evidens (topografiska, arkeologiska och ikonografiska) tyder på att det var romerska kolonister snarare än etrusker som använde votivhuvudena.