Hilding Rosenbergs apokalyps : studier i Johannes uppenbarelse - ett musikverk i stridsutrustning

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Avsikten med avhandlingen är att ge en bild av Hilding Rosenbergs musikverk "Johannes Uppenbarelse" (1940), för stor orkester, kör och recitation (recitativ), genom att belysa verkets tillkomsthistoria och grundläggande litterära och musikaliska struktur. Som en komposition som från början var avsedd att sändas ut över radion, bestämdes form och innehåll i "Johannes Uppenbarelse" till stor del av de villkor radion vid denna tid ställde. Tillkomsten av verket i sig självt innefattade en utvecklingsprocess från en enkel, regelbunden, formstruktur, till en organiskt genomarbetad, men betydligt mer komplex, form. De speciella kvaliteter med avseende på både texten och musiken i "Johannes Uppenbarelse" som uppstod genom kompositionsprocessen är undersökta i avhandlingen. De frågor som är aktualiserade i själva musiken är i första hand knutna till förhållanden inom de tre grundelement som "Johannes Uppenbarelse" musikaliskt är baserad på i sin mest utarbetade form: orkester/körsatser, koraler och recitativ. Beträffande det första av dessa element, orkester/körsatserna, är två frågor fokuserade: ord/tonförhållandet och harmoniken. En personligt utformad, treklangsbaserad, "substansaffinitiv", harmonisk teknik har i detta sammanhang befunnits vara den mest fundamentala och karaktärgivande faktorn. I koralerna har en modal harmoniseringspraxis, som favoriserades under första delen av 1900-talet, och som Rosenberg tillämpade i "Johannes Uppenbarelse" uppmärksammats. När det gäller recitativen har största intresset riktats mot hur dessa satser, som komponerades 1948-49, fogats in i den då nästan decenniegamla kompositionen.