Mellan sanning och konsekvens. En studie av den tredje generationens kognitiva beteendeterapier

Sammanfattning: Avhandlingen är en analys av vad som kommit att kallas för den tredje generationens kognitiva beteendeterapier, här representerade av Acceptance and Commitment Therapy, den metakognitiva terapimodellen och dialektisk beteendeterapi. Avhandlingen kan delas in i två övergripande delar. I den första delen utarbetas den begreppsapparat som användas i analysen. Nedslag görs först och främst i Gaston Bachelards, Georges Canguilhems, Michel Foucaults och Louis Althussers bidrag till den teoretiska tradition som går under namnet historisk epistemologi. Den röda tråden i denna första del är hur förutsättningarna för och konsekvenserna av människovetenskapernas ställning i det västerländska samhället under det senaste seklet har förståtts. Mellan vetenskapen och vardagskunskapen har det enligt dessa författare skett ett epistemologiskt brott. Ett epistemologiskt brott sker då det vetenskapliga tänkandet ifrågasätter de begrepp och förklaringar som den vardagliga kunskapen består av. Avhandlingen placeras här även in i en bredare vetenskapsteoretisk och kunskapssociologisk kontext. Den andra delen utgör avhandlingens empiriska del. Här analyseras de förklaringsmodeller av psykiskt lidande och psykisk hälsa som används i de tre terapimodellerna. Dessa terapier bygger samtliga på ett antagande om att patientens problem försvåras och ibland till och med skapas av de strategier som patienten använder för att förändra eller ta kontroll över sina känslor, tankar och handlingar. Terapierna ska därför ses som en intervention i patientens förhållningssätt till känslor, tankar och handlingar. Terapins syfte är att tillhandahålla nya, mer ändamålsenliga sätt för patienten att förhålla sig till sig själv och sina problem. I avhandlingen vänds sedan blicken mot de tekniker som används i terapin för att intervenera i det psykiska lidandet. Analysen visar med hjälp av bland annat begreppet epistemologiskt brott hur terapi kan förstås som ett möte mellan två former av kunskap (vetenskaplig och vardaglig), samt hur de använda teknikerna utgör en brygga mellan terapiteorins abstrakta begrepp och patientens erfarenheter och kunskap. Avhandlingen argumenterar utifrån bland annat Althusser och Foucault för att en av terapins viktigaste funktioner är att förklara hur patienten skapar ett förhållande till sig själv, samt erbjuda nya verktyg för att förändra detta förhållande. Avhandlingen utgör en analys av denna förändringsprocess samt av dess möjligheter och gränser.