Gene therapy in a new model of delayed wound healing

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Diabetes är en folksjukdom där c:a 350000 människor i Sverige är drabbade. Fotsår är en vanlig komplikation vid diabetes, och sådana svårläkta sår leder till c:a 700 diabetesrelaterade amputationer årligen. Såväl såren som amputationssituationen orsakar funktionshinder, smärta, sociala bekymmer samt psykisk stress för dem som drabbas. Att utveckla nya och förbättrade behandlingar för sårläkning är angeläget, men det finns idag igen riktigt bra sårläkningsmodell som lämpar sig för forskning inom detta område. Syftet med detta projekt var att utveckla en ny djurmodell för diabetisk sårläkning som kan användas i forskningsarbetet. Modellen skulle inte bara medge möjlighet att värdera nya behandlingar för diabetiska sår i vid bemärkelse utan också kunna belysa betydelsen av olika former av cellterapi och genterapi. Eftersom grishud har stora likheter med människans hud valdes grisen som bas för den diabetiska sårläkningsmodellen. I det första delprojektet visades att inducerad diabetes hos grisar leder till försämrad sårläkning som i allt väsentligt liknar den hos människa med diabetes. I det andra delprojektet visades att sårläkningen förbättrades hos diabetiska grisar genom att tranplantera antingen hudceller eller bindvävsceller. Resultaten från studien ledde också till tanken att använda dessa celler som bärare nya gener med läkningsbefrämjande effekter. I det tredje delprojektet användes således hudceller som transportmedel for en gen som producerar tillväxtfaktorn insulin like growth factor I (IGF-1). Transplantation av dessa IGF-1-innehållande celler visade kraftig utökad produktion av IGF-1 i sårområdet samt förbättrad sårläkning. I det fjärde delprojektet användes hudceller från en annan donator med en gen som producerar tillväxtfaktorn epidermal growth factor (EGF). Transplantation av dessa celler i normala icke-diabetiska sår ledde till kraftig utökad produktion av EGF i sårområdet samt förbättrad sårläkning. I det femte delprojektet användes kunskapen från fjärde delprojektet, och hudceller med tillsatt gen för EGF tranplanterades i sår på diabetiska grisar. Produktionen av EGF blev kraftigt ökad i sårområdet och läkningen blev påfallande förbättrad. Tillsammans har dessa studier lett till utvecklingen av en ny diabetisk sårläkningsmodell på gris och denna lämpar sig väl för forskning kring diabetisk sårläkning. Studierna har därtill lett till insikter om hur celler kan användas i kombination med genterapi för att förbättra sårläkning vid diabetes.