När jag gifter mig ska jag göra det på riktigt : Berättelser om barn, brudar och bröllop

Sammanfattning: Under 2000-talet har antalet vigslar stadigt ökat i Sverige. I den här studien berättar unga män och kvinnor i åtta heterosexuella par om sina bröllop, från det att beslutet om giftermål togs och tills bröllopsdagen är över. Hälften av paren gifter sig borgerligt och övriga enligt Svenska kyrkans vigselordning. Syftet med studien är att förstå den mening som unga vuxna skapar i sina bröllop och i berättelserna om dem. I analysen används reflexiv och narrativ metod kombinerad med teorier från religionssociologi, kultursociologi, familjesociologi, ritstudier och genusvetenskap. Studiens centrala resultat är att bröllop både förenar och skiljer människor åt. På mikronivå, två individer emellan, stärker giftermålet banden inom familjen. Detta gäller dels känslomässigt, dels juridiskt och ekonomiskt. Barnet är centralt i sammanhanget. Samtidigt finns det föreställningar om hur brud och brudgum ska bete sig och framträda i bröllopssammanhanget som kan ha en särskiljande effekt på man och kvinna. På mesonivå beskrivs särskilt den kyrkliga vigseln som ett bra tillfälle att samla släkt och vänner.  Flera borgerliga vigslar är däremot hemliga, i syfte att hålla släkt och vänner borta från dem. Själva riten har både en förenande och separerande effekt. Den samlar människor i en gemensam handling men upplevelsen av den är individuell och tolkningarna kan skilja sig åt från person till person. På makronivå, i samhället, framträder bröllopets enande betydelse i att samtliga som gifter sig blir en del av ett kollektiv genom att de följer normen för vad en ”riktig” familj är. Samtidigt separerar det de gifta från personer som inte är gifta vilket också kan ses som en av ritens funktioner. En jämförelse de två vigselgrupperna (borgerlig respektive kyrklig) emellan visar att det uppkommer en åtskillnad av människor som resulterar i två grupper, de som gör vad ”man ska” göra och de som inte gör det. Det stora kyrkliga bröllopet är normerande. Bröllopsnormen upprätthålls genom den offentliga mediala bröllopsberättelsen men kanske främst genom människors praktiker. På metanivå, inom forskningen, kan olika forskningsdiscipliner mötas i studier av bröllop, vilket avhandlingen är ett exempel på. Men tidigare forskning har närmast uteslutande fokuserat på de svenskkyrkliga vigslarna samt trenden med stora bröllop. Den här avhandlingen bidrar till synliggörandet av den vanligt förekommande, men publikt närmast osynliga riten; den lilla borgerliga vigseln.