Drug-related problems in the elderly - Interventions to improve the quality of pharmacotherapy

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Läkemedelsrelaterade problem hos äldre - Interventioner för att förbättra läkemedelsbehandlingen Läkare inom primärvården står för en stor del av den totala läkemedelsförskrivningen i Sverige och är en viktig målgrupp för läkemedelsindustrins information. Det har i flera uppmärksammade studier från Socialstyrelsen uppmärksammats att läkemedelsbehandlingen för patienter boende i äldreboenden inte är optimal. Äldre personer, i synnerhet de som bor i äldreboende, har ofta en komplicerad sjukdomsbild och använder många läkemedel. Flera olika läkare kan vara inblandade i den aktuella behandlingen, tidigare sjukdomar och behandlingar är ofta dåligt dokumenterade och läkemedel finns ibland kvar utan kvarstående indikation. Läkemedel kan ge biverkningar och interaktioner som gör behandlingen komplicerad och omfattande. Det finns också rapporter om att 15-22 % av inläggningar på medicinkliniker beror på läkemedelsbiverkningar och att läkemedelsbiverkningar är den fjärde till sjätte vanligaste dödsorsaken. Antalet behandlingsmetoder med läkemedel ökar liksom andelen äldre varför denna typ av problem förväntas tillta i framtiden. För patienter i särskilda boenden finns organisatoriska brister i bakgrundsdokumentation om sjukdomar, diagnoser, samt orsaker och mål för läkemedelsbehandling. Dessutom förs läkarens daganteckningar och annan vårdpersonals omvårdnadsdokumentation ofta separat. Detta gör att grunderna för läkemedelsbehandlingen ej enkelt kan sättas in i ett helhetsperspektiv. Det finns också studier som visat att i samband med skifte i behandlingsnivå t.ex. när patienten skrivs ut från sjukhus till sjukhem eller vice versa så orsakar felaktig rapportering att patienten får fel mediciner. Syftet med denna studie har varit att beskriva de brister som finns vid läkemedelsbehandling hos äldre samt att pröva effekten av olika interventioner. Min utgångspunkt som allmänläkare har varit att göra interventioner som ska kunna påverka läkemedelsbehandlingen inom primärvården. Resultaten av de olika delarbetena belyser några av de brister som alltjämt finns inom läkemedelsbehandling av äldre. I den första delstudien som berörde sjukhemspatienter med Parkinsons sjukdom eller epilepsi så fann vi att 71 patienter (45 %) hade minst ett läkemedel utan angiven indikation i journal, kardex eller läkemedelslistor. Olämpliga läkemedel för sjukhemspatienter enligt internationella kriterier (Beers) hade 32 (43 %) av epilepsi- och 31 (37 %) av parkinsonpatienterna. Vi prövade här en intervention i form av rekommendation från ett multi-disciplinärt team om läkemedelsbehandling. Detta team bestod av neurolog, klinisk farmakolog, apotekare och primärvårdsläkare. Teamet gick igenom patienternas medicinering och om man fann det lämpligt så lämnades förslag till möjliga förändringar i läkemedelsbehandlingen. Denna intervention hade emellertid inga positiva effekter när vi mätte utfall som patienternas livskvalitet, Aktivitet i Dagligt Liv (ADL) eller beteendesymtom. I den andra delstudien så kartlade vi omfattningen av felaktig läkemedelsanvändning orsakat av brister i överföringen av information. Vi undersökte vad som hände när patienter som var 65 år eller äldre flyttades mellan sjukhus och kommunal hemsjukvård eller sjukhem. I genomsnitt hade patienterna mer än 10 läkemedel vardera och det blev 2 läkemedelsfel varje gång patienten bytte vårdform, dvs ca 20 % av ordinationerna varje gång den äldre patienten skrevs in på eller ut från sjukhus. I delstudie III utvärderades om läkemedelsfortbildning till primärvårdsläkare kan förändra förskrivningsmönstret vad gäller läkemedel till äldre. Utvärderingen innefattade bensodiazepiner och neuroleptika, läkemedel som är särskilt förknippade med mycket biverkningar hos äldre. Förskrivning av bensodiazepiner totalt och av långverkande bensodiazepiner sjönk signifikant i den aktiva gruppen men inte i kontrollgruppen. För neuroleptika sågs inga signifikanta förändringar i någondera grupp. Utvärderingsenkäten visade att fortbildningen överallt var mycket uppskattad. I delstudie IV undersöktes huruvida införandet av läkemedelsberättelse kan minska antalet fel i läkemedelsjournaler då patienten överförs från slutenvård till kommunal vård. Läkemedelsberättelse är en del av utskrivningsinformationen som ska ges till patienten, sjuksköterska inom hemsjukvården samt till patientens familjeläkare. Läkemedelsberättelsen är ett strukturerat sätt att beskriva vilka läkemedel som har ändrats under sjukhusvistelsen samt varför ändringar har gjorts. Det blev en signifikant minskad andel patienter med läkemedelsfel i gruppen med läkemedelsberättelse (32 %) jämfört med kontrollgrupp (66 %). Antalet fel i genomsnitt var 2,2 i kontrollgrupp och 1,0 i gruppen med läkemedelsberättelse. Vi tror att minskningen i överföringsfel leder till minskat vårdbehov med färre sjukhusinläggningar och minskat lidande för äldre patienter. För sjukvården skulle det innebära minskad belastning och minskade kostnader. Sammanfattningsvis så har vi påvisat en del problem vid läkemedelsbehandlingen av äldre patienter. Genom systematiska aktiviteter har vi minskat omfattningen av dessa problem.