PRO-POOR PLANNING: A Tool for Strategic Territorial Planning and a Conceptual Framework Drawn from Studies in Colombia and Costa Rica

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Inom ramen för detta forskningsprojekt har det utvecklats två resultat. En operativ teknik – kallad ”Tool for Strategic Territorial Planning (TSTP)” – som hjälper stadsplanerare att visualisera och bättre informera beslutsfattare om vilka effekter olika åtgärder får på fattigdoms bekämpning, har utvecklats. Detta genom att med statistisk information som grund, framställa kartor som visar den geografiska spridningen av olika dimensioner av fattigdom. Den föreslagna tekniken testades i två fallstudier. Den första studien utvärderade stadsplaneringsrelaterade samband mellan fastighetsvärden, samhällsinterventioner och boendedynamik i den fattiga och centralt belägna stadsdelen ”Las Cruces” i Bogotá, Colombia. Den andra studien analyserade effekten på fyra olika dimensioner av fattigdom vid genomförandet av Costa Ricas bostadspolitik för fattiga i den medelstora staden Liberia. Genom analys av dessa två fallstudier tillsammans med tidigare erfarenheter, utvecklades det andra resultatet av detta forskningsprojekt, vilken består av rekommendationer – ”Pro-poor Planning Conceptual Framework” – för att främja en stadsplaneringsprocess som arbetar för att minska fattigdom och ojämlikhet. Två huvudsakliga slutsatser kunde dras. För det första var användandet av en teknik som framställer kartor för att visa olika typer av fattigdom positivt för att främja en stadsplaneringsprocess som minskar fattigdom. Detta gäller inte bara som en metod för att visa den geografiska spridningen av olika dimensioner av fattigdom, utan också som ett hjälpmedel för att underlätta dialogen mellan olika aktörer inom stadsplanering, för att definiera olika fattigdoms indikatorer, för att analysera och tolka resultatet samt för att definiera och prioritera åtgärder. För det andra visade det sig att trots att en viktig process under de senaste åren har varit att flytta makt och resurser från centrala regeringsnivåer till lokala beslutsnivåer (decentralisering) för att uppnå ökad demokratisering, så har decentralisering i Latinamerika huvudsakligen initierats och genomförts som svar på ekonomiska och politiska kriser och genom påtryckningar utifrån. Användningen av samhällets resurser har ofta inte förbättrats, deltagandet av lokalsamhället är fortfarande svagt samt interregionala skillnader består. Avhandlingen visar att sambandet mellan decentralisering och demokratisk utveckling i Latinamerika är svagt, vilket leder till att stadsplaneringens roll i fattigdomsbekämpning, trots ökat inflytande under senare år, fortfarande är outvecklad. Sex slutsatser och rekommendationer: • att använda kartor som identifierar fattiga stadsdelar med klart definierade gränser visade sig vara positivt för att kunna tydliggöra och prioritera var åtgärder inom stadsplanering, trots begränsade resurser, ger bäst effekt för att uppnå minskad fattigdom • åtgärder – sociala eller fysiska – måste beskrivas och planeras i en åtgärdsplan så att fattigdom minskas istället för att enbart förflyttas • ökat fokus behövs på strategier och långtidseffekter av samhällsprogram och projekt för att effektivt genomföra fattigdomsbekämpning • den föreslagna tekniken (TSTP) är flexibel och kan användas inom fyra funktioner av stadsplanering: diagnostik, simulering, beslutsfattande och uppföljning • enbart den föreslagna tekniken kan inte hantera de strukturella hinder som finns inom stadsplaneringen, vilket är varför det även utarbetades en uppsättning rekommendationer för att uppnå en stadsplanering som bättre reducerar fattigdom • större insatser krävs i utvecklingsländer för insamlandet och hanteringen av statistiska och kartografiska data De här beskrivna slutsatserna och resultaten behandlar problemet att många myndigheter ansvariga för stadsplanering i utvecklingsländer saknar konceptuell, teknisk, empirisk och administrativ kapacitet för att förstå och påvisa fattigdom på stadsnivå, vilket försvårar för dem att informera beslutsfattare om vilka effekterna blir på fattigdomsbekämpning av de åtgärder de planerar, genomför och följer upp. Forskningen använde en cirkulär metodik, där först en planeringsteknik utvecklades baserad på observationer, litteratursammanställning och djupintervjuer; sedan testades den föreslagna tekniken i två fallstudier där data samlades in från undersökningar, frågeformulär och folkräkningar, vilka analyserades med hjälp av geografiska informationssystem (GIS) och slutligen, reflektion kring resultatet genom strukturerade diskussioner, artiklar och workshops för att utveckla en uppsättning rekommendationer.