Vardagens landskap : lokala perspektiv på bronsålderns materiella kultur

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish I avhandlingen diskuterar jag hur materiell kultur förändras när den inlemmas i lokala sammanhang. Diskussionen utgår från gravar, hällristningar och bronsföremål i Sydskandinavien under perioderna senneolitikum och bronsålder, 2350-500 f. Kr. En viktig utgångspunkt i avhandlingen är ett praxisperspektiv. Jag understryker att föremåls och monuments betydelser var beroende av hur de användes samt att bruket av materiell kultur varierade mellan olika områden i södra Skandinavien. Detta innebar att materiell kultur med likartad form och utseende fick specifika lokala betydelser då de brukades i olika lokala sammanhang i södra Skandinavien. Detta perspektiv utvecklas i tre diskussioner: Först diskuterar jag två olika slags landskapsbruk; dels ett funktionellt-biografiskt landskapsbruk och dels ett symboliskt-historiskt landskapsbruk. I det första perspektivet ligger fokus på hur råmaterialen hämtades från en lokal miljö med speciella särdrag samt att råmaterialen hade en biografi som påverkade upplevelsen av exempelvis ett monument eller en artefakt. I det andra perspektivet ligger fokus på hur det skapades nya betydelser då ny materiell kultur kombinerades med gammal materiell kultur. Därefter diskuterar jag regional variation i Sydskandinavien under senneolitikum och bronsålder utifrån två olika perspektiv. Dels betonar jag att det fanns variationer inom en och samma region och dels betonar jag att det fanns variationer mellan regioner. I det första perspektivet utgår jag från sociologen Anthony Giddens regionaliseringsbegrepp som innebär att människor gör olika saker på olika platser i exempelvis ett landskap. Därmed kan delvis olika normer och värderingar gälla i olika områden i ett landskap. I det andra perspektivet utgår jag från antropologen Fredrik Barths arbeten där det betonas att materiell kan användas för att signalera såväl gränsöverskridande gemenskap som säregen identitet. Därefter diskuterar jag relationen mellan monument och olika platser i landskapet. Exempelvis kan ett monument genom sin placering och det material det är uppbyggt av referera till sin närmiljö, men genom sin form och arkitektur ingå i ett sammanhang med stor rumslig utbredning. Olika slags värderingar och identiteter kan därmed samexistera i samma föremål, monument eller landskap. Monumenten var flerrumsliga. Avhandlingen avslutas med en diskussion där bland annat landskapsperspektivets betydelse för arkeologins samtidsrelevans och kulturarvsfrågor belyses.