Att arbeta med barn som brottsoffer. -En rättssociologisk studie

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Att arbete med barn som brottsoffer – en rättssociologisk studie Barn som utsätt's för brott utgör en grupp i vårt samhälle som i många situationer är beroende av företrädare för att få den hjälp och behandlig som de kan vara i behov av. I många fall är barnet's vårdnadshavare företrädare, men i vissa fall kan det vara vårdnadshavarna som utgör ett hot för barnet. I dessa fall är det samhället, i form av socialtjänsten, som har ansvar för att barnet inte far illa. När polisen tar emot en anmälan där målsägande är ett barn, sätt's en proces's igång som syftar till att utreda huruvida ett brott är begånget eller inte. Vid misstanke om att socialtjänsten kan behöva ingripa till ett barn's skydd har polisen även en ovillkorlig skyldighet att anmäla detta till socialtjänsten. I och med socialtjänsten's medverkan sätt's en annan proces's igång, som syftar till att utreda om barnet kan vara i behov av stöd, skydd och hjälp från socialtjänsten. Avhandlingen handlar om det arbete som nämnda aktörer utför för dessa barn. Aktörerna's agerande kan ha stor betydelse för det enskilda barnet's återhämtningsproces's, och även för barnet's fortsatta förtroende för aktörerna som det möter i och med att en anmälan till polisen initiera's . Detta understryker vikten av aktörerna's agerande vid utförandet av sina arbetsuppgifter . Avhandlingen består av tre olika syften. Syfte nummer ett är att beskriva och analysera de rättsliga förutsättningarna för, och kraven på, de aktuella aktörerna's arbete rörande barn som brottsoffer. Detta syfte avser att ge en bild av den rättsliga reglering som på olika sätt och i olika grad styr aktörerna's arbete. Emedan lagstiftningen föreskriver ett visst agerande från aktörerna's sida, och i olika utsträckning utgör en normativ ram för aktörerna's arbete, utgör den inte en exakt anvisning för aktörerna's agerande. Att fastställa gällande lag är inte detsamma som att fastställa aktörerna's agerande. Avhandlingen's syfte nummer två berör förhållandet mellan den rättsliga regleringen och aktörerna's agerande, det vill säga huruvida aktörerna kan säga's uppfylla de rättsligt ställda kraven i arbetet med barn som brottsoffer. Denna del innebär en jämförelse av överensstämmelsen mellan rättsliga regleringar och agerande. Medan syfte nummer ett beskriver existerande lagstiftning, och därmed en normativ utgångspunkt för aktörerna's agerande, ger syfte nummer två en bild av huruvida aktörerna kan säga's uppfylla denna reglering. Förhållandet mellan lagen, det vill säga det normativa ”bör” och aktörerna's agerande, det vill säga ”är” blir här centralt. Fram till denna del kan undersökningen säga's utgöra en klassisk rättssociologisk studie där förhållandet mellan lag och lagen's efterlevnad undersök's. För att skapa en förståelse och förklaring till syfte nummer ett och två, innebär syfte nummer tre att undersöka vilka faktorer som är med och påverkar aktörerna's agerande i arbetet med barn som brottsoffer. Här utgör lagstiftning bara en av flera möjliga påverkansfaktorer. För att undersöka vilka faktorer som påverkar aktörerna i arbetet rörande barn som brottsoffer, kommer de tre begreppen vilja, kunskap och system att använda's . Dessa begrepp kommer att utgöra del's ett metodologiskt arbetsredskap, del's en utgångspunkt för avhandlingen's analy's . Användandet av begreppen som metodologiskt arbetsredskap innebär att de utgör en mall för vilka påverkansfaktorer som undersök's, samt att det empiriska materialet sorterat's utifrån dessa begrepp . Användandet av begreppen som utgångspunkt för analy's innebär att även förståelsen av aktörerna's agerande utgår från dessa begrepp. Analysen av vilka påverkansfaktorer som aktörerna så att säga möter i sitt arbete med barn som brottsoffer utgår sålede's från dessa begrepp. För att skapa en förståelse för aktörerna's agerande använd's även begreppet handlingsutrymme, ett begrepp som beskriver inom vilka ramar aktörerna har att utföra sitt arbete. För de olika syftena har metoderna intervju, enkät samt dokumentstudier kombinerat's. När det gäller avhandlingen's syfte nummer ett, en beskrivning och analysering av de rättsliga förutsättningarna för aktörerna's arbete med barn som brottsoffer, visar undersökningen att i och med att en anmälan inkommer till polisen där brottsoffret är ett barn kan två olika processer initiera's. Dessa processer rör sig om samma barn, men aktörerna's som befinner sig i de olika processerna har olika ansvar i förhållande till barnet. Detta kan åskådliggöra's med följande bild: Den Den normativa ramen som lagen utgör pekar på vilket agerande som är önskvärt från aktörerna's sida. I vissa fall anger lagstiftningen tydliga anvisningar som aktörerna kan följa, i andra fall anger lagstiftningen ett mål eller ett resultat som är önskvärt men där det faktiska agerande inte ange's. Det sakna's därmed handlingsregler för aktörerna's agerande, vilket innebär att aktörerna därmed har utrymme att själva bestämma det faktiska agerandet. I detta handlingsutrymme måste aktörerna förlita sig på andra direktiv än de som lagstiftningen anger; för att hantera detta behöv's olika former av kunskap. Ett problem som är aktuellt när det gäller kunskap är bland annat att kunskap inte är statisk, utan kan ha olika innehåll beroende på perspektiv och användare. När det gäller avhandlingen's syfte nummer två, det vill säga aktörerna's agerande i förhållande till gällande regleringar, har undersökningen bland annat visat att den lagstiftning som finn's, och som på olika sätt reglerar specifikt agerande, inte alltid efterlev's av aktörerna. Att lagstiftningen inte följ's kan få flera olika konsekvenser. I de fall polisen inte efterlever sin anmälningsskyldighet kan det exempelvi's innebära att socialtjänsten inte har möjlighet att utreda om barnet är i behov av stöd eller hjälp, eller att socialtjänsten kommer in i ett senare skede än vad som skulle ha varit fallet om polisen enligt lag snarast hade företagit sin anmälan. Detta kan påverka barnet, som dessutom enligt senare forskning benämn's som särskilt sårbara brottsoffer, bland annat på grund av att barn är beroende av andra människor för att göra sin röst hörd. I detta perspektiv understryk's aktörerna's ansvar för barn som brottsoffer. När det gäller avhandlingen's sista syfte, rörande påverkansfaktorer i aktörerna's arbete, är det aktörerna's berättelser som utgör den huvudsakliga empirin. Det finn's många olika påverkansfaktorer som kan undersöka's. Framställningen i detta arbete är avgränsad till de tre områdena: motivation som påverkansfaktor, kunskapsrelaterade påverkansfaktorer och faktiska förutsättningar som påverkansfaktorer . Även om de undersökta faktorerna inte förekommer i renodlad form eller ensamma utgör påverkan på aktörerna's arbete, har undersökningen utgått från respektive område. Undersökningen visar att de olika faktorerna påverkar aktörerna's arbete med barn som brottsoffer i olika grad och på olika sätt. Det kan inte säga's vara en enskild påverkansfaktor som ensam är av betydelse för aktörerna's agerande. Detta beror för det första på att aktörsgrupperna skiljer sig något åt om man ser till vilka påverkansfaktorer som är betydelsefulla, och för det andra att enskilda påverkansfaktorer's betydelse och styrka skiftar beroende på situation. Detta betyder sålede's att ingen av de olika påverkansfaktorerna en gång för alla kan säga's vara mer betydelsefull än någon annan. Istället har undersökningen visat på det beroendeförhållande som råder mellan de olika påverkansfaktorerna, vilka i aktörerna's dagliga arbete på olika sätt interagerar och påverkar varandra. Häri har lagstiftningen visat sig utgöra endast en av flera påverkansfaktorer, som ibland har mer, ibland mindre betydelse för aktörerna's arbete med barn som brottsoffer. En viktig roll lagstiftningen visat sig ha för detta arbete, är att ange foku's för aktörerna's arbete, speciellt när olika prioriteringar är nödvändiga. Lagstiftningen kan därmed utgöra en förutsättning för att barn som brottsoffer skall uppmärksamma's, men är emellertid inte en tillräcklig förutsättning. När aktörerna fattar beslut är det även andra påverkansfaktorer och övervägande som gör sig gällande. Undersökningen har visat att aktörerna vid tillfällen bortser från lagstiftningen, så är exempelvi's fallet när lagstiftningen anse's stå i direkt strid med aktörerna's arbete. Ett sådant exempel utgör förhållandet mellan polisen's anmälningsskyldighet och socialtjänsten's skyldighet att underrätta den person utredningen berör om att utredning inlett's. Detta förhållande understryker även det faktum att aktörerna befinner sig inom olika processer i förhållande till varandra, där det juridiska ansvaret för barnet skiljer sig åt. Huruvida lagstiftningen utgör en betydelsefull påverkansfaktor i aktörerna's arbete med barn som brottsoffer är även beroende av de faktiska möjligheterna, vilka vid tillfällen visat sig hindra aktörerna's efterlevnad av lagstiftningen. Ett exempel utgör de förundersökningar och utredningar som tar lång tid, vilket enligt aktörerna bland annat beror på bland annat bristande resurser. Sålunda är inte endast en god lagstiftning tillräcklig för att arbetet med barn som brottsoffer skall ske utifrån lagstiftningen's riktlinjer, och i enlighet med lagstiftaren's intentioner. Som en betydelsefull påverkansfaktor i arbetet med barn som brottsoffer kan därmed även resurser i form av tid för utredningarna, men även aktörerna's egen inställning till den lagstiftning som finn's, se's. I vilken utsträckning de olika påverkansfaktorerna får verkan och genomslagskraft, beror ytterst på aktören's individuella beslut . Detta är något som exempelvi's visar sig i fråga om huruvida aktörerna följer lagstiftningen eller inte, samt hur aktörerna agerar vid resursbrist. Samtliga påverkansfaktorer har därmed betydelse för aktörerna's arbete med barn som brottsoffer, och ett helhetsperspektiv är att eftersträva för ett tillfredsställande arbete. Ett helhetsperspektiv, där sålede's inte endast en av påverkansfaktorerna fokusera's, eller får utrymme, medför i enlighet med undersökningen att bättre förutsättningar skapa's för de olika påverkansfaktorerna att samverka. Om påverkansfaktorerna samverkar kan de påverka aktörerna's arbete i en positiv riktning, istället för att som ovan visat's kunna motverka varandra. Detta innebär att det är viktigt att det finn's ett samlat förhållningssätt när man på olika sätt försöker förbättra aktörerna's arbete med barn som brottsoffer. Att endast koncentrera åtgärder på någon del av aktörerna's arbete får i enlighet med undersökningen's resultat begränsad verkan. I detta perspektiv är det viktigt att på olika sätt förbättra lagstiftningen, men om detta gör's utan att samtidigt möjliggöra för aktörerna att faktiskt utföra arbetet, samt olika former av utbildningsinsatser, är det mindre troligt att arbetet blir i enlighet med lagen's intentioner, eller lika verkningsfullt. Att anta ett samlat förhållningssätt för att förbättra aktörerna's arbete med barn som brottsoffer är också viktigt för att de olika påverkansfaktorerna inte skall motverka varandra, såsom ibland visat sig vara fallet med poli's och socialtjänst. I dessa fall kan aktörerna's utredningar försvåra's, och i förlängningen bli sämre genomförda, och därmed kan barnet på olika sätt drabba's. Brottsofferarbetet kan i ett längre perspektiv även se's som ett rent brottförebyggande arbete. Forskning visar att det finn's ett samband mellan dagen's brottsoffer och morgondagen's förövare , vilket innebär att det även finn's ett ekonomiskt incitament för att på ett bra sätt ta hand om dagen's brottsoffer. Slutligen är ett samlat förhållningssätt för att förbättra aktörerna's arbete med barn som brottsoffer givetvi's av stor vikt för varje enskilt barn som kommer i kontakt med aktörerna, och i förlängningen, för samhället i stort. Barnet's kontakt med samhället's företrädare har visat sig kunna innebära sådan påverkan på barnet att den efterföljande återhämtningsprocessen försvåra's, samtidigt som detta kan innebära att (barn som) brottsoffer i ett längre perspektiv inte medverkar i framtida rättsprocesser. Aktörerna's agerande, och möjligheter att agera, är sålunda av stor vikt.