From Pioneers to Target Group: Social Change, Ethnicity and Memory in a Lithuanian Nuclear Power Plant Community

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Denna avhandling i socialantropologi ägnas åt analysen av sociala och kulturella processer i Visaginassamhället efter sovjettiden. Visaginas (tidigare Sniechkus) byggdes under sovjettiden, åren 1975-1989, som hemvist för personal vid Ignalinas kärnkraftverk och deras familjer. De flesta invånarna i staden är ryssar som kom till Litauen mellan 1975 och 1989 för att bygga kärnkraftverket och samhället. Fram tills nu står Ignalinas kärnkraftverk som garant för regelbundna inkomster och social säkerhet för en stor del av Visaginas invånare. Men kraftverket, som är stadens största arbetsgivare, måste stängas år 2010 i enlighet med de internationella avtalen i samband med Litauens anslutning till EU. Sovjetunionens sammanbrott och Ignalinas stängning får djupgående konsekvenser för Visaginasborna: landet de kom ifrån och arbetat för, finns inte längre, den arbetsplats som varit deras kommer att stängas. Huvudfrågeställningar i den föreliggande avhandlingen är således följande: vad sker med ett samhälle som förkroppsligat ett visst socialt, ekonomiskt och politiskt system, när detta system bryter samman? Hur bedömer, upplever och anpassar sig samhällets tidigare ledande folkgrupp till de allomfattande sociala, ekonomiska och kulturella förändringar som Sovjetunionens sammanbrott och Ignalinas stängning medför? Avhandlingen består av nio kapitel. Första kapitlet är ett introduktionskapitel. Här presenteras en utförlig diskussion av forskningsfrågorna. Vidare ges en översikt över det undersökta samhällets viktigaste sociala, ekonomiska och etniska karakteristika, samt en diskussion av de i avhandlingen viktigaste använda termerna. Avhandlingens teoretiska utgångspunkter omfattar antropologiska studier i, och teorier för, socialismens och postsocialismens respektive Central- och Östeuropas antropologi, avindustrialiseringens, arbetslöshetens och "förfallets" antropologi, undersökningar av ryssar och rysktalande grupper i det postsovjetiska området samt teorier för socialt minne och risk. I andra kapitlet diskuteras bland annat metodologiska aspekter på fältarbetet och hur fältarbetet har genomförts. Avhandlingens empiriska material är insamlat av författaren i Visaginas under åren 2000-2004. I tredje kapitlet analyseras de principer för social differentiering i samhället som utmärker Visaginas och hur samhället uppfattas av olika aktörer. I det fjärde kapitlet analyseras hur informanterna konstruerar sitt förflutna och sin nutid samt hur ett kollektivt/socialt minne uttrycks av olika informanter. Vid analyser av kollektivt minne har störst uppmärksamhet riktats mot informanter av den äldre generationen som levt en stor del av sina liv under det sovjetiska systemet. För att förstå informanternas bedömning av förändringar som skett efter Sovjetunionens sammanbrott är Visaginasbornas syn på Ignalina kärnkraftverks stängning viktig. Dessa frågor analyseras i femte kapitlet. I sjätte kapitlet analyseras etniska processer i Visaginas efter sovjettiden. I sjunde kapitlet analyseras medborgerliga identiteter, olika generationers kopplingar till det historiska/etniska hemlandet samt förståelsen av medborgarskapet. I det åttonde kapitlet undersöks och analyseras hur olika informanter framställer och bedömer sociala och ekonomiska förändringar efter sovjettiden samt hur de anpassar sig till dem. I det nionde kapitlet sammanfattas avhandlingen och här anges de slutsatser som kan dras. Det havdas att studien av Visaginas samhälle efter Sovjeteran bidrar såväl empiriskt som teoretiskt till forskningsfälten i flera avseenden: För det första bidrar fältstudien av Visaginas samhälle till vår förståelse av vilken betydelse makroprojekt ("grand projects") och makroideologier ("grand ideologies") såsom modernisering och/eller byggandet av ett kommunistiskt samhälle har för människors liv. Vad händer med människorna som befann sig i projektets mitt när detta avbryts? Det hävdas att de strukturella förändringarna på makronivån och den officiella devalveringen av vissa ideologier medför att nya identiteter skapas, liksom nya former för solidaritet samt hur det förflutna och nuet konstrueras. Vi bevittnar hur de essentiella aspekterna av att vara en social varelse, som etnicitet, religion, medborgerlig identitet, yrkesidentitet, genomgår en grundläggande omformulering. För det andra kan den här studien betraktas som en studie i socialismens och postsocialismens antropologi och utgöra ett bidrag till detta forskningsfält. I avhandlingen hävdas att man i vissa specifika fall, såsom i Visaginas-fallet, kan tala om en sorts "försenad" socialism och därmed också långsammare post-socialismprocess. För det tredje bidrar den här studien till forskningen kring avindustrialisering, som är ett klassiskt forskningsfält vilket mestadels har täckts av ekonomer och sociologer och som baserats på storskaliga undersökningar. Det antropologiska perspektivet innebär en fokusering på mikronivån, dvs individnivån, med dess erfarenheter av avindustrialisering och ekonomisk omstrukturering. Visaginas-studien kan också ses som en möjlighet att undersöka begreppet "förfall" (decline). Det hävdas att vi måste skilja på faktiska förfallsprocesser och berättelser om "förfall" eller inbillat förfall. Berättelser om förfall är en viktig aspekt av faktiska processer och har påverkan på dessa processer och sociala aktörers överlevnadsstrategier. För det femte ger denna studie ett empiriskt material för studier av ryska befolkningsgrupper i det postsovjetiska området. Det etnografiska materialet ger kunskap om hur den rysktalande befolkningen i Visaginas konstruerar sin livsvärld, diskuterar de förändrade etniska respektive medborgerliga identiteterna och vilka formerna för solidaritet med värdsamhället är, samt anpassningen till dessa förändringar.