Rättsliga dilemman i socialtjänstens barnskyddsarbete

Sammanfattning: Avhandlingen behandlar socialtjänstens ansvar för att skydda barn från brott och missförhållanden i hemmen och tar sin utgångspunkt i Barnkonventionens krav på ett fungerande samhälleligt barnskydd. Ämnet aktualiserar komplexa rättsliga frågor om grundläggande rättigheter för både barn och föräldrar. Syftet är att granska om socialtjänsten har de rättsliga förutsättningarna att leva upp till det ålagda barnskyddsansvaret. I detta ingår dels att undersöka om regleringens konstruktion är ändamålsenlig i förhållande till Barnkonventionens krav eller om det finns rättsliga hinder som gör att barns rätt till skydd svårligen låter sig realiseras, dels att klarlägga regleringens funktion och effekt i den praktiska tillämpningen.Undersökningen visar att regleringen uppställer höga mål kring barns livsvillkor och krav på att barn ska skyddas från våld och utsatthet i sina hem, men att socialtjänsten inte ges tydliga verktyg och befogenheter att realisera dessa mål. Socialtjänsten lämnas med vaga och osäkra rättsliga verktyg och ett starkt betonande av att utredning och insatser ska genomföras i samförstånd med vårdnadshavare. Detta leder till en rättslig praktik där fokus snarare ligger på samförstånd med och motivation av föräldrar än på utredning rörande vilka barn som behöver stöd och skydd. Denna situation är otillfredsställande ur både barns och föräldrars perspektiv, inte minst med hänsyn till krav på rättssäkerhet.I avhandlingen föreslås en genomgripande översyn av barnskyddsregleringen, där komplexiteten innefattande barns och föräldrars potentiellt motstående intressen lyfts fram. För att stärka barns position och rättsliga ställning föreslås bl.a. att Barnkonventionen inkorporeras i svensk rätt, att ökade krav ställs på fullgoda beslutsunderlag samt en tydligare uppdelning mellan frivillighet och tvång, där barn ges ökade möjligheter att företrädas av oberoende företrädare under barnskyddsutredningen.