Att vara sjuksköterska : En studie av sjuksköterskeprofessionen avseende omvårdnad, handledning och utveckling

Sammanfattning: Avhandlingens övergripande syfte var att klarlägga sjuksköterskors erfarenheter av sjuksköterskeprofessionen avseende omvårdnad, handledning och utveckling. Avhand‐lingen innefattar två kvalitativa (I, II) och två kvantitativa (III, IV) studier. Femton sjuksköterskor intervjuades sex år efter examen (I, II). Sjuksköterskorna var bland de första i Sverige med treårig sjuksköterskeutbildning. Handledare till sjuksköterske‐studenter i verksamhetsförlagd utbildning besvarade ett frågeformulär om handledning före/efter införd handledningsmodell (III, IV). I handledningsstudierna deltog 113 sjuksköterskor år 2000 (III) och 109 (III) respektive 142 (IV) sjuksköterskor år 2006. Svarsfrekvensen motsvarade ca 71% (III, IV). Innehållsanalys (I, II) och statistiska beräk‐ningar (III, IV) utfördes. Analysen visade att sjuksköterskor med treårig sjuksköterskeutbildning och sex års erfarenhet hade hittat sin nisch (II). Ingen ångrade sitt yrkesval. Många var under‐stimulerade samtidigt som de balanserade mellan påfrestning och stimulans (I) hinder och möjligheter (II). Flertalet var tveksamma till om de skulle orka arbeta fram till pensionsåldern (I, II). Inrättandet av en handledningsmodell som gav stöd till både sjuksköterskestudenter och handledare visade sig vara ett bra sätt i att organisera samverkan mellan handledare och lärare (III). Flertalet handledare var nöjda med det stöd de fått och upplevde säkerhet i handledarrollen (III). Emellertid, sjuksköterskor med och utan specialistutbildning värderade sjuksköterskestudenter olika (IV). Behovet av ett fokuserat lärande visades som ett mönster genom resultaten (I, II, III, IV). Avhandlingen visar genom resultaten att sjuksköterskor verkar i en komplex pro‐fession där det krävs skickliga sjuksköterskor för att klara det arbete sjuksköterskan är satt att sköta. För framgång i omvårdnad, handledning och utveckling är den lärande miljön central. En miljö där teori, praktik, forskning och reflektion vävs samman och där stöd, samverkan och professionell utveckling är ledstjärnor. Avhandlingen visar att en ökad samverkan mellan vårdverksamhet och universitet/högskola är nödvändig för att sjuksköterskeutbildningen och omvårdnadsarbetet skall kunna anpassas till hälso‐ och sjukvårdens ökade krav. Avhandlingens resultat kan användas som grund för fortsatta diskussioner med hänsyn till omvårdnadsvetenskap och beslut kring sjuksköterskans arbete såväl i utbildningssammanhang som i vårdverksamhet.