The Second Wave : The Urak Lawoi After the Tsunami in Thailand

Sammanfattning: Urak Lawoi är en ursprungsbefolkning i Andamansjön som bl.a. bor på kända turistöar som Phuket, Phi Phi, Ko Lanta Yai och Ko Lipe utanför Thailands västkust. Deras språk och kultur skiljer sig från övriga thailändares, inte minst ifråga om kunskap att navigera på havet. Att bo på eller vid havet är centralt för deras identitet; det är där de fiskar, samlar föda på stränder och utför sina ritualer. I århundranden, ja, kanske tusentals år har Urak Lawoi levt vid stranden och av de resurser som havet kan ge. Andra kallar dem ofta efter de västerländska benämningarna; ”Sea Gypsies”, ”havsnomader” eller, på thailändska, ”Chao Ley”.Den 26 december 2004 drabbades Thailand av den mest förödande tsunamin som noterats i modern historia. Mer än 350 000 människor omkom i Sydostasien. Om tsunamin var ”den första våg” som sköljde över Urak Lawoi, blev hjälpinsatser och reformer som följde efter tsunamin ”den andra vågen”, och den kom att generera betydande sociokulturella förändringar.Syftet med den här avhandlingen är att undersöka hur reformer, hjälpinsatser och den ökade uppmärksamhet som Urak Lawoi fick efter tsunamin har påverkat deras liv, särskilt på ön Ko Lanta Yai. Avhandlingen bygger på 36 månaders etnografiska fältstudier som gjorts under olika perioder mellan 2002 och 2013, alltså både före och efter tsunamin. Monografin ger en empirisk förståelse för hur globala ekonomiska intressen och transnationell migration påverkar lokalsamhällen på de stränder där Urak Lawoi varit bosatta, och som exploaterats för turism. Fallstudier från fältarbetet används för att visa hur en ursprungsbefolkning kan berövas sitt territorium och hur detta påverkar deras identitet och livsföring. När jag träffade Urak Lawoi första gången var det en gåta för mig varför landrättigheter hade en så central betydelse för människor som var kända som ett havsfolk. Här försöker jag finna svar på denna gåta och undersöka vad dessa svar egentligen innebär. Undersökningen visar hur konflikter kan uppstå på grund av det omgivande samhällets ekonomiska intressen och en lokalbefolknings traditionella livsstil. Studien visar hur en naturkatastrof används som en förevändning för att exploatera det drabbade området och bygga upp en turistindustri, och därmed påskynda en förändringsprocess som i själva verket var planerad redan före katastrofen. Analysen visar hur en respons på en naturkatastrof kan påskynda integrationen av en lokalbefolkning i den globala ekonomiska arenan. Uppbyggnadsverksamheter, nya regler och sociala integrationsprocesser blev katalysatorer för den lokala regeringen att genomföra förändringar som passade turismens tillväxt, men inte nödvändigtvis Urak Lawois intressen. Utomstående vill skapa en stereotyp bild av detta ”havsfolk” och ge dem "rätt" att behålla sin identitet under förutsättning att deras traditioner passar in i turistindustrins expandering. Studien visar hur denna utveckling har ökat ojämlikheten i människors levnadsförhållanden och gjort dem som saknar landrättigheter mer utsatta och sårbara. Trots sin utsatthet ser de emellertid inte sig själva som offer. De visar tvärtom stark kreativitet att agera inom det omgivande samhällets normer och regler och att göra motstånd. Slutsatsen är att de som har tillgång till mark är bäst på att integrera med det thailändska samhället, men de är också bäst på att bevara sin identitet.