Intention recognition in human machine collaborative systems

Detta är en avhandling från Stockholm : KTH

Sammanfattning: Robotsystem har använts flitigt under de senaste årtiondena för att skapa automationslösningar i ett flertal områden. De flesta nuvarande automationslösningarna är begränsade av att uppgifterna de kan lösa måste vara repetitiva och förutsägbara. En av anledningarna till detta är att dagens robotsystem saknar förmåga att förstå och resonera om omvärlden. På grund av detta har forskare inom robotik och artificiell intelligens försökt att skapa intelligentare maskiner. Trots att stora framsteg har gjorts då det gäller att skapa robotar som kan fungera och interagera i en mänsklig miljö så finns det för nuvarande inget system som kommer i närheten av den mänskliga förmågan att resonera om omvärlden.För att förenkla problemet har vissa forskare föreslagit en alternativ lösning till helt självständiga robotar som verkar i mänskliga miljöer. Alternativet är att kombinera människors och maskiners förmågor. Exempelvis så kan en person verka på en avlägsen plats, som kanske inte är tillgänglig för personen i fråga på grund av olika orsaker, genom att använda fjärrstyrning. Vid fjärrstyrning skickar operatören kommandon till en robot som verkar som en förlängning av operatörens egen kropp.Segmentering och identifiering av rörelser skapade av en operatör kan användas för att tillhandahålla korrekt assistans vid fjärrstyrning eller samarbete mellan människa och maskin. Assistansen sker ofta inom ramen för virtuella fixturer där eftergivenheten hos fixturen kan justeras under exekveringen för att tillhandahålla ökad prestanda i form av ökad precision och minskad tid för att utföra uppgiften.Den här avhandlingen fokuserar på två aspekter av samarbete mellan människa och maskin. Klassificering av en operatörs rörelser till ett på förhand specificerat tillstånd under en manipuleringsuppgift och assistans under manipuleringsuppgiften baserat på virtuella fixturer. Den specifika tillämpningen som behandlas är manipuleringsuppgifter där en mänsklig operatör styr en robotmanipulator i ett fjärrstyrt eller samarbetande system.En metod för att följa förloppet av en uppgift medan den utförs genom att använda virtuella fixturer presenteras. Istället för att följa en på förhand specificerad plan så har operatören möjlighet att undvika oväntade hinder och avvika från modellen. För att möjliggöra detta estimeras kontinuerligt sannolikheten att operatören följer en viss trajektorie (deluppgift). Estimatet används sedan för att justera eftergivenheten hos den virtuella fixturen så att ett beslut om hur rörelsen ska fixeras kan tas medan uppgiften utförs.En flerlagers dold Markovmodell (eng. layered hidden Markov model) används för att modellera mänskliga färdigheter. En gestemklassificerare som klassificerar en operatörs rörelser till olika grundläggande handlingsprimitiver, eller gestemer, evalueras. Gestemklassificerarna används sedan i en flerlagers dold Markovmodell för att modellera en simulerad fjärrstyrd manipuleringsuppgift. Klassificeringsprestandan utvärderas med avseende på brus, antalet gestemer, typen på den dolda Markovmodellen och antalet tillgängliga träningssekvenser. Den flerlagers dolda Markovmodellen tillämpas sedan på data från en trajektorieföljningsuppgift i 2D och 3D med en robotmanipulator för att ge både kvalitativa och kvantitativa resultat. Resultaten tyder på att den flerlagers dolda Markovmodellen är väl lämpad för att modellera trajektorieföljningsuppgifter och att den flerlagers dolda Markovmodellen är robust med avseende på felklassificeringar i de underliggande gestemklassificerarna.

  KLICKA HÄR FÖR ATT SE AVHANDLINGEN I FULLTEXT. (PDF-format)