Barncentrerat förhållningssätt i perioperativ vård

Sammanfattning: Bakgrund: Barns möjligheter att involveras i den perioperativa vårdkontexten kan förbättras med ett barncentrerat förhållningssätt. För att uppnå detta behöver hänsyn både tas till att barn är beroende av sin familj och att de som enskilda individer ska involveras och vara medaktörer i sin vård. Barns involvering i den perioperativa vården har många fördelar. Det bidrar till minskad oro och rädsla och att barnet kan stärka sin kompetens och bli behandlad med respekt. Barn upplever dock att det är svårt för dem att vara delaktiga och att ha kontroll i den främmande och skrämmande perioperativa sjukhusmiljön. Barns möjligheter att vara delaktiga i den perioperativa vården är därför beroende av föräldrar och hälso-och sjukvårdspersonal liksom rutiner och fördelning av resurser i vården. Det är därför viktigt att de vuxna som ska stödja barnen har förståelse för att barn är unika och uppfattar saker ur sitt eget perspektiv baserat på sina erfarenheter.Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen var att öka förståelsen för vad ett barncentrerat förhållningssätt innebär inom perioperativ vård - utifrån barn, föräldrars och ett organisatoriskt perspektiv. Metod: I delarbete I användes en deskriptiv kvalitativ design med intervjuer av 10 barn (8 till 11år). Delarbete II hade en explorativ kvalitativ design med intervjuer av 20 föräldrar. Delarbete I och II analyserades med kvalitativ innehållsanalys för att beskriva barn och föräldrars erfarenheter av delaktighet i pediatrisk perioperativ vård. I delarbete III användes en explorativ kvalitativ design med intervjuer av hälso-och sjukvårdpersonal. Analysen genomfördes med grundad teori för att utforska processen av ett organisatoriskt förbättringsarbete för barn som genomgick sedering för intratekal cytostatikabehandling. I delarbete IV användes en deduktiv kvantitativ design med registerdata och analys med deskriptiv statistik för att beskriva tidsintervall och använd Propofol-dos vid sedering för intratekal cytostatikabehandling i tre olika miljöer. Resultat: Delarbete I visar att barns upplevelse av delaktighet påverkats av hur de informerats inför och under det perioperativa vårdförloppet. Vidare har relationen till hälso-och sjukvårdspersonalen haft betydelse för barns möjligheter att involveras i beslutsfattande. Dessutom har sjukhusmiljön, väntetid och möjligheter att förströ sig haft inflytande på barns upplevelse av delaktighet. I delarbete II beskriver huvudkategorin att föräldrars delaktighet i pediatrisk perioperativa vård vid dagkirurgi betydde ”Having strength to participate despite an increased vulnerability ”. Tillsammans med underkategorierna; få information om vad som ska hända, att bli sedd som en resurs och att få tillgång till miljön. I delarbete III beskriver “The theory of a shielding place” hur hälso-och sjukvårdspersonalen med ett barncentrerat förhållningssätt utförde proceduren sedering för intratekal cytostatikabehandling på barnavdelningen. Resultatet i delarbete IV kontrollerar och kvantifierar objektivt delar av resultatet från delarbete III. Genom att visa att när proceduren utförs på barnavdelningen minskas väntetid och tidsåtgång för proceduren som helhet.  Konklusion: För barn och föräldrar som genomgår dagkirurgi har information, samspelet med hälso-och sjukvårdspersonalen och miljön haft betydelse för upplevelsen av delaktighet. Ur ett organisatoriskt perspektiv påverkas ett barncentrerat förhållningssätt av de rutiner som har betydelse för hur barn och föräldrar förbereds. Resurser och rutiner påverkar också om sjukhusmiljöer är anpassade för barn, väntetid och tidsåtgång, liksom relationer mellan barn och hälso-och sjukvårdspersonal.