Utsatthetens röster

Sammanfattning: Den här avhandlingen handlar om ungdomar i samhäilsvård och deras livsberättelser, om erfarenheter av att växa upp under kaotiska livsvillkor som karaktäriseras av psykiska problem, trasiga relationer, och andra fotmer av social utsatthet. Syftet är att undersöka hur ungdomar som är placerade i samhällsvård använder sina erfarenheteter för att skapa mening och sammanhang kring sig själva och sina liv. Genom att fokusera på röster, interaktioner och emotioner synliggörs livsvillkor samtidigt som kunskapen om ungdomar i samhällsvård och deras livserfarenheter fördjupas. Ungdomarnas berättelser analyseras i relation till identitet, relationer och emotioner, och framtiden. Avhandlingen tar avstamp i en interaktionistisk och erfarenhetsorienterad ansats, som ger ontologiskt företräde åt den tolkande, meningsskapande, kännande och betiittande individen och individens upplevelse av den sociala verkligheten. Avhandlingen bygger på empiriskt material insamlat genom semistrukturerade livsberättelseintervjuer på fyra samhällsvårdande institutioner. Sammanlagt genomfördes 20 enskilda imervjuer med 13 deltagare, sex tjejer och sju killar i åldrarna 13-21. Analysen har fokuserat på tolkningar av interaktioner som berättelsernas grundläggande byggstenar, vilka på olika sätt spelat en viktig roll i berättarnas syn på sig själva i relation till en bredare social kontext. Analysen visar hur erfatenheter kopplade till problem och avvikelser görs till dominerande erfarenheter genom vilka berättarna förstår sig själva och sina liv. Dessa berättelsers övergripande funktion är att skapa ordning som väger upp mot den sociala oordning som berättarna på ett existentiellt plan upplever att de befinner sig i och behöver förklara och motivera. Resultaten tyder på att tillvaron i institutionell kontext tenderar all förstärka synen på en själv och ens liv som problematiskt och avvikande. Detta ses som en inbyggd motsättning i den problemhmterancle verksamhet vars övergripa nde syfte är att kompensera for och "arbeta bort" problem. Analysen visar att tillvaron i en institutionell kontext istället förstärker orinteringen mot erfarenheter av problematisk karaktär. Andra resultat är att berättelser om relationer får sin huvudsakliga karaktäristik från negativa, emotionella erfarenheter, vilket pekar på vikten av att etablera tillitsfulla relationer i utformningen av hjälpinsatser. Slutligen, berättelser om framtida planer och förväntningar handlar i huvudsak om anpassning till traditionella normer. Livet efter samhällsvården handlar om att passa in i vad som definierns som samtidens vedertagna syn på normalitet och ordning.