An Inquiry into Cultural Semiotics: Germaine de Staël's Autobiographical Travel Accounts

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Kultursemiotiken studerar möten mellan kulturer. Begreppen Kultur, Extra-kultur och Icke-kultur utvecklades av Tartuskolan under 1970-talet, och användes i deras studier av den ryska kulturen och dess relation till Västeuropa. Särskild vikt lades vid Peter den Stores försök att göra Ryssland mer likt Väst. Målet med denna avhandling i kultursemiotik är att vidareutveckla existerande modeller inom kultursemiotiken genom att konfrontera dessa med ny empiri. I detta sammanhang har Göran Sonessons utvidgade modell inom kultursemiotiken visat sig vara mycket användbar. Vad gäller det empiriska källmaterialet så har Mme de Staëls självbiografiska reseberättelser från hennes år i exil (på order av Napoleon) mellan 1803 och 1812 visat sig vara fruktbara för den uppgift som denna undersökning ringat in som sin. I andra hand syftar därför denna avhandling till att belysa Mme de Staëls liv under dessa år. Genom att länka begrepp utvecklade av Alfred Schutz inom den fenomenologiska sociologin till de utvecklade inom kultursemiotiken så har vikten av användandet av kulturbundna typer i möten mellan människor blivit synliga. Detta visar Germaine de Staëls reseberättelser tydligt, särskilt när hennes beskrivningar kan jämföras med andras beskrivningar av samma möte. Mme de Staëls texter var ett resultat av ideologiska influenser av andra texter, i synnerhet sådana skrivna av författare under Upplysningen. James V. Wertschs teori (baserad på Bachtin och Vygotskij bland andra) om skrivna berättelser har varit viktig i studerandet av Mme de Staëls litterära influenser. Också Pragskolan har varit viktig, eftersom den har pekat på den avgörande rollen som mottagaren har för att skänka mening åt ett konstverk. Konstnären är alltså påverkad av den implicite mottagaren i skapandet av ett konstverk. Den huvudsakliga slutsatsen som dras i denna undersökning är att viljan och förmågan att etablera en dialog i kulturella möten är avgörande för att kunna förstå och/eller uppskatta den Andre. Germaine de Staëls utgångspunkt i hennes kulturmöten, såsom de beskrivs in hennes texter och av andra engagerade i dialogen, var alltid det Frankrike hon älskade och identifierade sig med: salongskulturen i Paris i slutet av 1700-talet.