Direktkravsrätt vid ansvarsförsäkring

Sammanfattning: Med direktkravsrätt avses den skadelidandes möjligheter att självständigt vända sig till den skadeståndsskyldiges ansvarsförsäkringsgivare med sitt krav på ersättning. Direktkravsbestämmelser finns dels i försäkringsavtalslagen (2005:104), dels i de speciella författningar som reglerar obligatorisk ansvarsförsäkring. Regleringen av den skadelidandes direktkravsrätt till ansvarsförsäkringsersättning är splittrad vilket beror på att bestämmelserna tillkommit vid olika tidpunkter, i olika sammanhang och i olika syften. Direktkravsrätten i sig saknar en preciserad innebörd och kan utformas efter olika modeller.Undersökningens syfte är att besvara de centrala fordringsrättsliga spörsmål som uppstår i en direktkravssituation. Dessa utgörs av grunden och förutsättningarna för anspråket, bolagets invändningsmöjligheter mot den skadelidandes anspråk, bolagets regressanspråk mot den försäkrade, samt bolagets informationsskyldighet mot den skadelidande. Ämnets problematik ligger i att direktkravsrelationen gäller två parter som inte har ett avtalsrättsligt förhållande till varandra. Det innebär dels att förpliktelsens uppkomst har andra grunder, dels att innehållet i bolagets förpliktelse mot den skadelidande inte med självklarhet regleras av försäkringsavtalet eller de bestämmelser i försäkringsavtalslagen som reglerar förhållandet mellan parterna.I avhandlingen analyseras främst svensk rätt, men på grund av den starka rättsgemenskap som råder i Norden behandlas även dansk, finsk och norsk rätt. För att ge perspektiv på de nordiska rättsordningarna beaktas även engelsk rätt i viss mån.