Datorstödd språkgranskning under skrivprocessen : svensk språkkontroll ur användarperspektiv

Sammanfattning: Datorstödd språkgranskning med kontroll av stavning, teckenanvändning, ordval och grammatik är ett av språkteknologins största tillämpningsområden. Sådana språkkontrollfunktioner har funnits i ordbehandlingsprogram för engelska i mer än ett decennium. Utvecklingen av motsvarande teknik för svenska ligger efter, men sedan några år tillbaka går det även att språkkontrollera svensk text i ett ordbehandlingsprogram. Tyvärr är det inte möjligt att i befintligt skick överföra språkteknologiska lösningar från engelska till svenska vilket bl.a. beror på att svenskan morfologiskt och morfosyntaktiskt sett är rikare. Detta visar sig t.ex. i svenskans mer intrikata kongruenssystem och dess oändliga möjligheter att skapa nya sammansatta ord. För att sammansättningarna inte ska signaleras som misstänkt felstavade i en svensk stavningskontroll, krävs därför speciella analysmetoder. Vid en kontroll av svensk grammatik behövs dessutom teknik för detektion och korrektion av inkongruens och särskrivna sammansättningar, vilka blivit allt vanligare bl.a. som en effekt av att många skriver med ordbehandlare och influeras av främmande språk, särskilt då engelskan. I avhandlingen redogörs för hur effektiva och adekvata språkgranskningsfunktioner för svenska utvecklats under nittiotalet i olika projekt på Nada, KTH i Stockholm. Det finns dock ofrånkomliga begränsningar i den bakomliggande tekniken som yttrar sig i missade fel, misstolkningar och falska alarm. Denna begränsade, fragmentariska och inte alltid pålitliga datorgranskning kan antas skapa problem i samspelet mellan dator och skribent, vilket väcker frågor om teknikens användbarhet och dess effekter på språk och språkförmåga. I avhandlingen presenteras två användarstudier med syfte att undersöka dessa problem mot bakgrund av kognitiv skrivforskning. En kombination av textanalys och tänka högt-metodik används för att studera hur skribent och skrivande påverkas vid datorstödd språkgranskning. Resultatet visar bl.a. att ett språkgranskningsprogram kunde hjälpa skribenterna att upptäcka, definiera och åtgärda språkliga problem som de själva förbigått av olika skäl. Dock gav programmet ibland inte tillräcklig instruktiv hjälp för att en skribent skulle kunna åtgärda problemet. En skribent kunde också luras att ändra på ett inkorrekt eller mindre lyckat sätt vid falskt alarm eller felaktiga diagnoser. Resultatet tyder dessutom på att den kognitiva avlastning som programmet erbjuder kan leda till att skribenten åtgärdar ett problem på ett korrekt men mindre lyckat sätt p.g.a. att hon inte lägger ner samma tankearbete på problemet som när hon arbetar manuellt. I ljuset av framkomna resultat diskuteras hur användbarheten i befintliga språkgranskningsprogram kan förbättras.