Burns in Zimbabwe. Epidemiology, Immunosuppression, Infection and Surgical Management

Detta är en avhandling från Medicinsk Informationsteknik, Malmö

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Brännskador orsakade av eld, hett vatten, ånga, frätande kemikalier och elektricitet förekommer i hela världen men det är utvecklingsländerna som är värst drabbade av dessa olyckor. Av de dödsfall från brännskador som rapporterades år 1998 kom 98 % från utvecklingsländer enligt världshälsoorganisationen (WHO). Andelen dödsfall från den afrikanska kontinenten utgjorde 24 %. Dödligheten efter brännskada i Afrika är mer än dubbelt så hög som i resten av världen. Afrika är också kontinenten med den största fattigdomen. Fattigdom är ofta förbundet med avsaknad av tillgång till elektricitet och elektriska spisar för matlagning. Maten lagas på öppen eld i marknivån. I Zimbabwe lagade 85 % av befolkningen sin mat på öppen eld enligt en statistisk undersökning 1992. Matlagning, uppvärmning och belysning av hus och hyddor sker med öppen eld och olika brinnande lampor. Allt detta medför risk för olyckor som kan resultera i brännskador. I vår studie fann vi att drygt hälften av alla brännskadade patienter, som lades in på brännskadeenheterna i Harare hade skadats av eld. Den mest utsatta riskgruppen för brännskador i Zimbabwe är barn i förskoleåldern. Trångboddhet och matlagning på öppen eld, primuskök samt tillverkning av golvpolityr utgör riskfaktorer. Äktenskapliga problem och manlig otrohet leder ofta till självmordsförsök hos kvinnor gifta enligt traditionell sed. Mer än 70 % av dessa självmordsförsök leder till döden då brännskadorna blir så omfattande. Vidare föreligger en infektionsfrekvens av HIV (Humant Immunbrist Virus)i den vuxna befolkningen på mellan 25 och 33 % (WHO 1999). Detta medför att nästan en tredjedel av alla brännskador som inträffar på personer i vuxen ålder sker på individer som är HIV-infekterade. I denna studie var 28 % av patienterna HIV-infekterade. På de patienter som opererades med hudtransplantation och var HIV-infekterade läkte hudtransplantaten in mycket sämre än på personer som inte var HIV-infekterade. Inläkningen var endast 22 % hos HIV-infekterade jämfört med 69 % hos icke HIV-infekterade. Orsaken till den sämre inläkningsförmågan av hudtransplantat hos HIV-infekterade patienter kan möjligen bero på ett förändrat immunförsvar och ett förändrat inflammatoriskt svar på vävnadsskada. En obalans i det inflammatoriska svaret hos brännskadade patienter noterades i denna avhandling genom mätning av cytokiner (signalsubstanser utsöndrade av vita blodkroppar). Den bästa behandlingen av en djup brännskada är att så tidigt som möjligt operera den genom bortskärning av den brända huden (primär excision) och därefter hudtransplantera, men detta är förbundet med stora och ibland livshotande blodförluster. Primär excision och hudtransplantation förkortade sjukhusvistelsen hos patienter med brännskador av samma storlek till 17 dagar jämfört med 42 dagar vid behandling utan excision. Brist på blod för transfusion är en bidragande orsak till att primär excision används i mycket begränsad omfattning i utvecklingsländer. En blödningsreducerande substans(terlipressin) undersöktes därför på sin förmåga att omfördela blodvolymen från huden till inre organ och därigenom minska blödningen och transfusionsbehovet vid primär excision och hudtransplantation. Denna studie genomfördes så att operationsteamet ej visste vilken substans som gavs under operationen, dvs. om testsubstansen eller en icke verksam substans tillfördes. Blodförluster och transfusionsbehov uppmättes. När koden i denna studie bröts visade det sig att 2.5 gånger mer blod givits till de patienter som ej erhållit verksamt läkemedel (terlipressin). Brännskadade patienter som ej behandlas med primär excision utan transplanteras först när avstötning av den brända huden skett riskerar att infektion tillstöter under tiden och att dö av denna infektion pga blodförgiftning. För att upptäcka och eventuellt förhindra infektioner utfördes en studie som innebar att vi jämförde olika metoder att säkerställa förekomst av infektion. I denna undersökning framkom att bestämning av antalet bakterier i små vävnadsbiopsier från den brännskadade huden var bättre än bestämning avantalet bakterier i blod eller odling av sårvätska som indikator på livshotande infektion. Tiden det tar att utföra analysen är dock så lång att värdet av metoden som ett redskap att användas i valet av antibiotika blir begränsad.

  Denna avhandling är EVENTUELLT nedladdningsbar som PDF. Kolla denna länk för att se om den går att ladda ner.