Från anlogt till digitalt : digitaliseringen av svensk radiologi i ett produktions- och organisationsperspektiv

Sammanfattning: Syfte: Att beskriva den organisationsförändring som fem röntgenkliniker i Sverige genomgick i samband med att radiologin digitaliserades.Frågeställningar:Hur förändrades antalet genomförda radiologiska undersökningar och undersökningstyper från tidpunkten två år före digitaliseringen till två, fyra och sex år efter digitaliseringen?Hur förändrades antalet arbetade timmar och fördelningen av arbetade timmar mellan de olika personalkategorierna från tidpunkten två år före digitaliseringen till två, fyra och sex år efter digitaliseringen?Hur förändrades arbetsuppgifterna inom och mellan de olika personalkategorierna på röntgenklinikerna efter digitaliseringen?Hur beskriver personal med en nyckelfunktion genomförandet av digitaliseringen och eventuell förändring av arbetet efter digitaliseringen?Metod: Kvantitativ och kvalitativ metod har använts och kombinerats för att besvara studiens frågeställningar. Fem svenska röntgenkliniker ingick i studien och material avseende produktionsutfall samlades in från respektive röntgenklinik. Totalt intervjuades 22 personer, med tre till sex intervjuer per röntgenklinik.Teoretiska ramverk: För att försöka förstå de positiva fynden, avseende utökade antalet undersökningar och minskning av arbetade timmar, efter digitaliseringen, genomfördes vid en av röntgenklinikerna en fallstudie med ytterligare två frågeställningar: Hur genomfördes digitaliseringen? Hur har uppföljningen vad avser arbetsflöden, genomförandet och förändringar i detalj genomförts efter digitaliseringen? Delar av Bramson m.fl. (2005) perspektiv och Kotter och Cohens (2002) framgångsfaktorer har applicerats vid analysen av det resultatet.Resultat: Samtliga röntgenkliniker uppvisade en liten ökning av antalet radiologiska undersökningar, medan datortomografi- och magnetkameraundersökningarna ökade markant under den studerade tiden. Efter digitaliseringen genomförs således fler komplicerade undersökningar, vilket anses ha medfört en kvalitativt bättre och säkrare diagnosticering. Övriga undersökningstyper uppvisar varierande resultat. Vid tre av röntgenklinikerna minskade den totala arbetade tiden, och vid två ökade den. Antalet arbetade timmar ökade för röntgenläkare och röntgensjuksköterskor, men minskade för sekreterare och undersköterskor under den studerade tiden. Generellt utför röntgenläkarna och röntgensjuksköterskorna fler arbetsuppgifter efter digitaliseringen, och många av de traditionella arbetsuppgifterna för sekreterare och undersköterskor har försvunnit eller tagits över av datorn. Bättre tillgänglighet, förhöjd kvalitet och utökad diagnostik, tydligare arbetslistor som styr arbetsflödet, förbättrad ergonomi och miljö samt samordning med andra har möjliggjorts efter digitaliseringen. Utifrån intervjuerna i fallstudien framkom teman som beskriver: information, superanvändare, utbildning, tydliga arbetsflöden och rutiner, personalbehov och motivation, liksom ett tydligt ledarskap som genomsyrat förändringsprocessen. Dessa teman är, enligt Bramson och Bramson (2005) och Kotter och Cohen (2002), viktiga att beakta för att lyckas med en förändring.Konklusion: Ingen av de intervjuade vill återgå till ett analogt arbetssätt. Digitaliseringen har inneburit att mycket förändrats för de berörda personalkategorierna, men fördelarna anses uppväga nackdelarna. För att lyckas med en förändring bör Bramsons perspektiv och Kotters framgångsfaktorer tas i beaktande.