Recompetencing : Coping with Digital and Robotic Agents at Work

Sammanfattning: Studier av framtiden för arbete och livslångt lärande omfattar ett brett spektrum av teman, inklusive digitaliseringens och robotiseringens inflytande på färdigheter och kompetenser. För att utvärdera effekten av "avancerad" teknologi för kompetens i arbetet kräver många nationella och internationella organisationer och privata konsultföretag åtgärder, levererar förutsägelser och förbereder planer för framtiden. Till exempel förespråkar UNESCO ett ramverk för digital literacitet, EU driver projekt som Digital SkillUp och Digital Competence Wheel, och World Economic Forum menar, som en del av “reskilling revolution initiative”, att omedelbara investeringar i medborgare och medarbetare är avgörande för att skapa ett rättvisare samhälle. Det råder föga tvivel om att ett fokus på frågor som rör bevarande av färdigheter, lärande på arbetsplatsen och vuxenutbildning är av yttersta betydelse. Befintliga policydokument och forskningsagendor antar breda perspektiv på dessa frågor. Mot en sådan bakgrund är denna avhandling ett försök att problematisera vad vi menar med kompetent arbetskraft genom att dissociera kompetent arbete från rutinmässig, invand eller imiterande praxis i mötet med avancerade digitala- och robotiserade lösningar. Det övergripande syftet med denna studie är att förstå arbete och kompetens i tider av ökande digitalisering och robotisering.Jag har undersökt denna typ av frågor i två empiriska sammanhang. I det första fallet undersöker jag kommunikatörsyrkets digitala transformation. Här dokumenteras hur digitala system och informationssystem i allt högre grad bidrar till förändringar på arbetsplatsen och diskuteras effekterna av dessa förändringar på både befintliga arbetsrelaterade kompetenser och utvecklingen av nya. I det andra fallet studeras på liknande sätt teknisk förändring på arbetsplatsen men i en annan miljö. Här transformerade förändringsprocessen i en liten tillverkningsanläggning ett manuellt löpande band till ett löpande band utrustad med automatiserade robotsystem. Båda fallen är instanser av transformation och automatisering, med den första studien ett fall av digital transformation och den andra ett fall av transformation genom robotisering. Jag har samlat in data genom att genomföra intervjuer, genom icke-deltagande observationer och genom videoinspelningar. Resultaten presenteras i fem empiriska studier som visar att:vi1. Eftersom arbetet inte enbart bedrivs inom ramen för formella organisationer längre är den tidigare förståelsen av kompetens, fångad av begrepp som ‘ITkompetens’ eller ‘IT-förmåga’ delvis oförenlig med digitaliseringens realiteter. Löpande uppmärksamhet måste ägnas nya krav som flödar bortom en enskild organisationsgräns. Dessutom kan vi inte förstå den flexibla, responsiva och allestädes närvarande digitala tekniken såsom passiv teknik, vilket kontrasterar den befintliga forskningen om kompetens. Kompetens under digitalisering uttrycks därför bäst genom att 1) optimera befintliga resurser och 2) formulera nya möjligheter.2. Introduktion av nya teknologier för tillverkningsföretag — ofta benämd Industry 4.0 — har skapat nya fundament och ny rationalitet för kompetensutveckling. Att vara kompetent på verkstadsgolvet innebär idag att kunna arbeta med moderna automationssystem, flexibelt och effektivt datautbyte och IT-tjänster. Arbetares enskilda villkor för lärande, som vuxenstuderande och samhälleliga perspektiv på deras arbetsplats banar väg för att överbrygga litteraturen från vuxen- och arbetsplatslärande. Att hantera denna tekniska transformation kräver att teori relateras till den aktuella kontexten, tekno-intresse, utnyttjandet av tidigare kompetenser och färdigheter, prototyping av arbetsprocesser och att lärlingsmodeller används.3. Nya kompetenser formas av många faktorer. Sammantaget kallas dessa materiell agens. Kompetens handlar om att navigera genom olika typer av materiell agens. Tillsammans med materiell agens spelar även tidigare kompetenser en obestridlig roll för att tillskansa sig ny kompetens. I takt med att teknologin förändras, så förändras också det specifika för varje interaktion med materiella agenser relaterade till mänskligt omdöme och värdering, mänsklig slutledning och guidad mobilitet, mänsklig skicklighet och beslutsfattande.“Allt rutinmässigt kan automatiseras” är ett något alarmistiskt uttalande som misslyckas med att hantera arbete i någon större utsträckning än vad gäller enkla lednings- och kontrollsystem. Med intåget av avancerade digitala- och robotiserade lösningar kan kompetent arbete framstå som en rutinmässig, vanemässig eller imiterande praxis. Men rutinarbete har en dynamik som är beroende av människors färdigheter, kompetenser, skicklighet och förkroppsligade erfarenheter. Denna avhandling syftar till att i första hand avtäcka sammanflätningarna mellan det mänskliga och det materiella och föreslå konceptet “recompetencing” som inriktar sig med teknologins effekter på arbetet. Avhandlingen visar att den vetenskapliga diskussionen om arbetsrelaterade frågor, såsom bevarande av färdigheter, lärande på arbetsplatsen eller viikompetensutveckling, oundvikligen är knutna till förståelser av arbete som görande, handlingar och praxis. Kompetens är en väsentlig aspekt av arbetslivet som ger mening och syfte till arbetet, och i slutändan till livet självt.

  KLICKA HÄR FÖR ATT SE AVHANDLINGEN I FULLTEXT. (PDF-format)