Skrivande som handling och möte - gymnasieelever om skrivuppgifter, tidsvillkor och bedömning i svenskämnet

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Syftet med avhandlingen är att belysa hur elever i gymnasiet hanterar skrivuppgifter, tidsvillkor och bedömning i svenskämnet och klarlägga hur villkoren för skrivandet återverkar på elevers självbild avseende skrivande. Det empriska materialet består av skriftliga och muntliga intervjuer, fokusgruppsamtal, observationer och elevtexter och är insamlat under en period som sträcker sig över de två obligatoriska kurserna i svenska. Studiens aktörer går ett naturvetenskapligt och ett musikestetiskt gymnasieprogram i två olika skolor i Sverige. Avhandlingen utgår från en sociokulturell, dialogisk och ekologisk syn på skrivande. I analysen av bedömning av elevers texter anläggs ett socialpsykologiskt perspektiv. Studien hanterar frågor som: Vilka ämnen och instruktioner möter eleverna? Vilka konsekvenser får elevers olika förståelse och tolkning av uppgifterna för deras skrivande och skrivresultat.Vilken är relationen mellan villkoren för skrivandet, elevers skrivutveckling och utveckling av identitet och självbild? Skapar skolan med sin bedömningskultur olika självuppfattningar avseende skrivande? Resultaten pekar på att det uppstår en mängd motsättningar och dilemman när elever tar sig an skrivuppgifter. Eleverna uppfattar uppgifterna och instruktionerna som diffusa och de mottar ofta dubbla och divergerande budskap i skrivsituationen. De anstränger sig för att tolka de implicita krav som ligger i uppgifterna trots att de många gånger är svåra att förstå eller följa. Det uppstår problem under skrivandet som eleverna saknar beredskap för något som återspeglar sig negativt i deras resultat. Den ofta begränsade tid som står till förfogande för skrivandet upplevs disciplinerande och har negativ effekt på skrivutvecklingen. Resultaten pekar också på att svenskämnet betonar utveckling av självdiscplin och anpassning till implicita kulturella, språkliga och textuella normer och regler i stället för utveckling av individuella skrivprocesser. I realiteten saknas explicit skrivundervisning och elever måste på egen hand ta reda på hur texter skrivs. Studien visar också att betygsättning och bedömning av elevtexter huvudsakligen fokuserar tillkortakommanden och misstag som i stället för att vara en utmaning till att lära sig av fel och misstag, skapar känslor av skam och otillräcklighet. I studien föreslår eleverna i undersökningen en annan typ av skrivande där dialogen och samtalet om texter står i fokus. I elevernas perspektiv är det också nödvändigt med övning och experimenterande utan betygsättning, för att utveckla skrivförmågan. Studien föreslår att skrivande i gymnasiet utgår från skrivandets kreativa potential som kan utvecklas genom aktivt textarbete och samtal om elevtexter och professionella texter. Att elevers metaförståelse för texter utvecklas är betydelsefullt. Att skapa kreativa kunskapssituationer och en arena för lärande där både elever lärare och är aktörer och genom det göra olika textvärldar begripliga, kan vara ett realistiskt mål.