Hälsovägledning i barnhälsovården : : syntetisering av två uppdrag

Sammanfattning: Denna studie fokuserar på distriktssköterskors hälsovägledning i barnhälsovården. Syftet med studien är att öka förståelsen för hur hälsovägledning utformas och genomförs, samt att generera teori, användbar för praktisk barnhälso-vårdsverksamhet. Data samlades in genom videoobservationer med efterföljande intervjuer, fältanteckningar, anteckningar från gruppdiskussioner och enskilda intervjuer samt genom data från tidigare studier av hälsovägledning i barnhälsovården. Analysen följde den klassiska Grounded Theory metoden för teorigenerering. Studien visar att barnhälsovårdens distriktssköterskor är mycket angelägna om att syntetisera verksamhetens folkhälsouppdrag och familjehälsouppdrag med dess motstående inriktningar, dvs. befolkningsinriktning och individinriktning. Det sammansatta begreppet befolkningsindividualisering är ett teoretiskt begrepp för denna syntetisering. I möten med barn och föräldrar hanterar barnhälsovårdens distriktssköterskor dubbelsidigheten genom oscillerande mönster för att bibehålla en syntetisering. Teorin som genererades kan vara användbar både i den praktiska verksamheten och i utbildningar för att öka förståelsen för hur det komplexa hälsoarbetet i barnhälsovården kan hanteras och syntetiseras. Genom att den belyser hantering av motstående uppdrag, kan den troligen också vara användbar inom andra verksamheter med dubbelsidighet i uppdraget.