Anorexia nervosa in adolescence. Course, treatment and family function

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Anorexia nervosa är en sjukdom som i över 100 år förbryllat den medicinska vetenskapen. Det är en sjukdom med okänd orsak, oförutsägbart förlopp och där ingen enskild behandlingsmetod kunnat hävda sig som den mest effektiva. Den självförvållade svält, som är det främsta symtomet i sjukdomen, har i alla tider fascinerat mänskligheten. Trots att det är en relativt sällsynt sjukdom, ungefär 0,1 % av kvinnorna är drabbade och en tiondel av den frekvensen bland män, så ges den mycket massmedial uppmärksamhet. Sjukdomen drabbar i stor utsträckning flickor i tonåren, vilka är en riskgrupp för att utveckla sjukdomen. Bland unga kvinnor är således sjukdomsfrekvensen något högre, mellan 0,5-1,0 %. Sjukdomen för den enskilde patienten har ett mycket oförutsägbart förlopp, som kan variera mellan att hon/han är sjuk något enstaka år i ungdomen, till ett livslångt lidande eller att dö i förtid. Utifrån dagens forskning finns inget säkert som säger oss vilken patient som kommer att få svårt att komma ur sin sjukdom, och vilken patient som kommer att vara sjuk länge. Forskningen har inte heller kunnat peka ut en enskild behandlingsmetod, som är speciellt verksam vid anorexia nervosa. Det man har funnit i behandlingsforskningen är att vissa undergrupper av patienter kan ha mer nytta av en viss behandlingsform. Så har man kunnat visa att familjeterapi är en behandlingsmetod som lämpar sig vid behandling av den unga patienten som fortfarande bor hemma, men att den inte är lika verksam för den vuxna patienten. Familjen har en viktig betydelse för förloppet av sjukdomen. Tidigare forskare och kliniker såg familjen som en avgörande orsaks faktor. Redan de som först beskrev sjukdom 1874, William Gull och Charles Lasègue, uppfattade störda familjerelationer som en del av orsaken till sjukdomen, och menade att för att patienten skulle kunna bli frisk behövde hon komma bort från familjen. I dag är det allt fler som uppfattar familjen som en avgörande resurs för att patenten ska kunna bli frisk, och att det är av stor vikt att engagera familjen i behandlingen. Svälten är det avgörande symtomet vid anorexia nervosa, och ett symtom som hänger ihop med detta är patienternas svårigheter att rätt uppfatta och uppskatta sin kropp. Många, men dock inte alla, har en störd kroppsuppfattning, och kan uppleva sig väldigt tjocka, fastän de är gravt avmagrade. Det finns behandlingsmetoder som specifikt riktar sig mot patientens störda kroppsupplevande. Detta är ett centralt område i sjukdomen, men dessa metoder har inte tidigare utvärderats i en strikt vetenskaplig behandlingsstudie. Avhandlingen består av fem delarbete. Det första är en uppföljning av 111 patienter i tonåren, som behandlats för anorexia nervosa vid fem olika ätstörningscentra i Sverige. I denna undersökning fann vi att 70 % av patienterna var återställda 3 år efter att behandlingen hade påbörjats. Detta är ett bra resultat jämfört med tidigare undersökningar om hur det går för de som varit i behandling. Den behandling patienterna hade erhållet visade sig vara likartad trots en del skillnader i behandlingsideologi, och där var fanns inga skillnader i de övergripande behandlingsresultaten mellan de olika enheterna. Tre av avhandlingens delarbete studerade interaktionsmönster i familjer där en familjemedlem hade drabbats av anorexia nervosa. Det andra delarbetet jämförde patientfamiljerna när de påbörjat behandling med normala kontrollfamiljer, och fann att patientfamiljerna som grupp skilde sig från vanliga familjer genom att vara mer insnärjda. Dock gällde detta inte alla familjer, då det fanns en stor spridning av alla olika interaktionsmönster bland de som hade en familjemedlem med anorexia nervosa. Även om det gick att identifiera ett dominerande interaktionsmönster, så fanns det flera familjer som inte kännetecknades av det. Det tredje delarbetet avsåg att närmare studera betydelsen av olika intreraktionsmönster. Denna undersökning, som var ett dansk-svenskt samarbete, visade att en stor del (40.8%) av familjerna hade ett sk Centripetalt interaktionsmönster som dominerades av närhet och överengagemang, medan en mindre grupp (18.4%) kännetecknades av den motsatta typen av interaktionsmönster, sk Centrifugalt, som karakteriserades av att familjemedlemmarna var frikopplade och mer distanserade i förhållande till varandra. I denna mindre grupp av familjer var patienten hårdare drabbad av anorexia nervosa sjukdomen och föräldrarna hade mer psykiska symtom. Denna grupp av familjer behöver mer intensiva behandlingsinsatser för att klara av sjukdomen. Det fjärde delarbetet var en del av den behandlingsstudie som även ingår i det femte delarbetet. I denna behandlingsstudie fick de 26 deltagande patienterna och deras familjer familjeterapi. Dessutom behandlades en grupp av patienter även med Kroppsuppfattningsträning (KROK). Detta delarbete undersökte hur familjernas interaktionsmönster förändrades under behandlingens gång. Två år efter att behandlingen påbörjades hade 65,4% av patienterna tillfrisknat, 26,9% förbättrats och 7,7% var oförändrade. Familjerna hade förändrats mot mer funktionella och balanserade interaktionsmönster. Det var en skillnad mellan de familjer där patienten var återställd och de familjer där patienten fortfarande var sjuk. De familjer där patienten var återställd var mindre insnärjda än de familjer där patienten fortfarande var sjuk. Detta talar för att insnärjdhet är ett väsentligt interaktionsmönster för behandlaren att arbeta med. Det femte och avslutande delarbetet studerade Kroppsuppfattningsträning, som är en behandlingsmetod som riktar sig mot den störda kroppsuppfattningen hos patienten. I detta delarbete fann vi att alla patienter med anorexia nervosa inte hade en störning i förmågan att rätt uppfatta hur kroppen såg ut. KROK hade en positiv effekt på den störda kroppsuppfattningen hos de patienter som hade en störd kroppsuppfattning. KROK hade inte en övergripande effekt på förloppet av anorexia nervosa sjukdomen.