Utmanad ordning? En studie av kön och jämställdhetsarbete i den svenska gruvindustrins arbetsorganisationer

Sammanfattning: Män, maskulin symbolik och hårt manuellt arbete har länge präglat gruvan som arbetsplats. Samtidigt som detta fortfarande existerar, är idag allt fler gruvarbetare kvinnor, jämställdhetsarbete beskrivs som prioriterat samt att ny teknik och nya arbetssätt implementeras. Gruvans arbetsorganisationer uppvisar således en dubbelhet av stabilitet och förändring. Denna avhandling syftar till att undersöka hur kön och jämställdhetsarbete konstrueras och hur detta påverkar könsrelationer i den svenska gruvindustrins mansdominerade arbetsorganisationer. Med utgångspunkt i feministiska teorier förstås kön som ett görande och organisatoriska strukturer, processer och praktiker som konstituerande för sociala maktordningar i gruvans arbetsorganisationer. Avhandlingen bygger på fyra empiriska delstudier och baseras på ett femtontal arbetsplatsbesök samt tjugo intervjuer med gruvarbetare från arbetsplatser under jord och fyra intervjuer med personalchefer.Resultatet visar att relationen mellan kön och gruvarbete inte är given, utan ständigt förhandlas. Det ökande antalet kvinnor i gruvarbete försvårar upprätthållandet av arbetet som för och av män, och ny teknik och nya arbetssätt har öppnat upp för en omförhandling gällande vem och vilka som kan utföra gruvarbete. Tidigare var arbetet i gruvan reserverat för män, idag har den könsgränsen förflyttats inom gruvarbetet och mellan olika arbetsplatser och arbetsuppgifter. I den informella interaktionen mellan gruvarbetarna används jargongen för att bevara den rådande ordningen av mäns givna plats och dominans, men också som en arena för utmaning och motstånd. Arbetet för ökad jämställdhet motiveras framförallt av uppfattningen att jämställdhet stärker gruvföretagens lönsamhet och konkurrenskraft, något som i sin tur påverkar jämställdhetsarbetets innehåll. Jämställdhetsarbetet förväntas även bidra till en förbättrad psykosocial arbetsmiljö i och med att kvinnor anses ha någonting positivt och annorlunda (än män) att bidra med på arbetsplatserna. Kvinnor tenderar att förstås som en betydande del av problemet (bristen på kvinnor) och dess lösning (fler kvinnor) när dessa organisationer arbetar med jämställdhetsfrågor. I förlängningen innebär detta att det främst är kvinnor som befinner sig utanför organisationerna som ska lösa problemet med ojämställdhet i organisationerna. Organisationernas jämställdhetsgöranden har inte enbart bäring på könskonstruktioner och könsrelationer utan också andra maktrelationer i organisationerna, framförallt klass och plats. När gruppen män aktualiseras som ett problem i relation till ojämställdhet så är det inte alla män, utan arbetarklassmän i det rurala som beskrivs som problemet. På så sätt förstås (o)jämställdhet inte primärt som en fråga om makt, strukturer och processer inom den egna organisationen utan placeras främst på grupper av människor i (och utanför) organisationerna.