Att bli fosterbarn i tonåren: om frigörelsen från internaliserade föräldraobjekt

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Avhandlingens syfte är att öka förståelsen för vad det innebär för tonåringar att placeras i fosterhem. en utgångspunkt tas inom objektrelationsteori: relationen till de egna föräldrarna har betydelse för hur tonåringen hanterar separationen från dem, liksom för hur han/hon relaterar till fosterföräldrarna. 27 tonåringar i åldern 13-16 år undersöktes 2-3 månader efter det att placeringen ägt rum samt två år därefter. Deras "anpassning" till fosterbarnssituationen studerades utifrån två infallsvinklar. Den första infallsvinkeln rör relationen till de egna föräldrarna före placeringen. "Anpassning" definieras i detta perspektiv genom tre grundläggande frågor: Hur förändras tonåringens relation till de egna föräldrarna efter det att placeringen skett? Hur utvecklas relationen till fosterföräldrarna? Hur utvecklas tonåringen emotionellt, socialt och intellektuellt? Den andra infallsvinkeln rör tonåringens globala upplevelse av att vara fosterbarn. Vilka skillnader kan man härvid se mellan tonåringar som efter två år fortfarande bor kvar hos fosterföräldrarna och tonåringar som under perioden lämnat fosterfamiljen? Resultaten inom de två perspektiven diskuteras uifrån den objektrelationsteoretiska tesen om barns - med utvidgning mot tonåringars - behov av att bli "sedda och bekräftade" av de primära objekten, innan genuin frigörelse är möjlig.