Nothing more to see : : Contestations of belonging and visibility in Russian media

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Syftet med denna avhandling är att undersöka vilken roll synlighet spelar i skapandet och utmanandet av tillhörighet till politiska gemenskaper. Baserat på en empirisk studie av ryska medier under 2010-talet föreslås ett sätt att teoretiskt begreppsliggöra förhållandet mellan synlighet och tillhörighet, som utgår från idén att vad som blir synligt för en publik och hur, samt vad som blir osynligt, är föremål för ständig politisk reglering och konflikt. Denna teori försöker nå bortom både ett synsätt på tillhörighet som enbart fokuserar på tal och en binär förståelse av synlighet som antingen emancipatorisk eller repressiv. I tre fallstudier undersöker avhandlingen olika aspekter på problematiken kring tillhörighet och synlighet. I varje fall – vilka samtliga fokuserar på konflikter kring specifika tillhörighetsprojekt som utspelar sig i samtida ryska medier – står könade, sexualiserade och etnifierade föreställningar om gemenskapen i centrum för konflikterna. För det första, genom att analysera narrativ i ryska medier om 2013 års förbud mot ”homosexuell propaganda”, visar avhandlingen att eftersom tillhörighetsprojekt vilar på särskilda könade och sexualiserade föreställningar om gemenskapen, strävar de efter att reglera hur ej önskvärda, icke-normativa subjekt blir synliga. Men dessa regleringsförsök innehåller spänningar som kan fungera som utgångspunkt för konflikt. För det andra, genom att studera medienarrativ kring Olympiska spelen i Sotji 2014 visar avhandlingen att spektakulära mediehändelser kan bidra till att avpolitisera specifika föreställningar om gemenskapen genom att göra dem hyper-synliga och få dem att framstå som naturliga och oundvikliga, men sådana händelser kan också fungera som utgångspunkt för återpolitisering. För det tredje, genom att analysera hur den ryska statens narrativ om kriget i Ukraina 2014-15 utmanades, av rysk satir på internet och av medieavslöjandet om hur ryska soldater som dött i Ukraina begravdes i hemlighet, visar avhandlingen att försök att utmana dominerande tillhörighetsprojekt tar sin utgångspunkt i osynlighet och ofta har ett ambivalent förhållande till dominerande narrativ, samtidigt innanför och utanför dem. Avhandlingens centrala argument är att tillhörighetsprojekt som syftar till att (om)forma politiska gemenskaper och deras gränser strävar efter att skapa särskilda synlighetsarrangemang vilka reglerar vad som kan ses och hur det kan ses i offentligheten, liksom vad som inte kan ses. Dessutom, då synlighet inte kan låsas fast blir precis dessa arrangemang utgångspunkter för politisk konflikt. På ett mer analytiskt tillämpbart plan föreslås att politik kring tillhörighet innefattar strävanden att begränsa, utvidga och utmana synlighet.