Modelling of localized failure with emphasis on band paths

Sammanfattning: Avhandlingen behandlar hur uppsprickning i material kan modelleras med finita element inom vilka sprickan modelleras som ett språng i förskjutningsfältet. Denna metod har visat sig ge en bättre möjlighet att beräkna sprickvägar oavsett hur elementnätet är utformat än vad några vanliga kontinuummetoder klarar av. Olika varianter hur mjuknandezonen ska propagera in i närliggande element har testats. Ett problem som ofta dyker upp i formuleringar med elementinbäddade diskontinuiteter är spänningslåsningar, dvs spänningar växer i oönskade riktningar. Detta leder oftast till att last- förskjutningskurvan inte kan följas till slutet där en strukturs verkliga kollaps sker. Det visar sig att problemet minskar om zonens riktning avviker så lite som möjligt mellan två närliggande element. Detta är rimligt även ur propageringssynpunkt där i verkligheten en spricka sällan abrupt ändrar riktning i en punkt. Ett antal exempel med olika svårigheter visar att den framtagna metoden kan ge nätoberoende sprickvägar och möjlighet att följa lastkurvan ända till det verkliga brottet.

  KLICKA HÄR FÖR ATT SE AVHANDLINGEN I FULLTEXT. (PDF-format)