Ômotos mission på esperanto. : En japansk ny religion i förändring från kiliastisk Maitreyaförväntan till religionsdialog

Sammanfattning: Den japanska nya religionen Ômoto grundades 1892 av DEGUTI Nao. 1922 och 1923 besökte tre Bahá'í-missionärer medgrundaren DEGUTI Onisaburô. Han tog stort intryck av hur de använde det internationella konstgjorda språket esperanto. Sedan dess stöder Ômoto tanken på att esperanto är det lämpligaste internationella språket, mycket lättare att lära än andra språk. Sedan 1923 lär sig många omotoister esperanto. Under perioden 1925-1932 hade Ômoto en missionsstation i Paris. Några missionärer publicerade tidningen Oomoto Internacia och reste runt i Europa. De använde esperanto och försökte grunda lokala klubbar i Europa. Många europeiska esperantister blev intresserade av Ômoto, men enbart ett fåtal förstod verkligen dess budskap att Japan skulle ha en viktig roll i världen som en bro mellan det materiella västerlandet och det andliga österlandet. Efter det att Ômoto utsatts för svåra förföljelser av de japanska myndigheterna 1935-1942, fortsatte Ômoto 1950 att undervisa i och att använda esperanto, men nu försöker inte Ômoto längre att sprida sin religion i världen, utan att ha ett gott inflytande, när man sprider sina heliga skrifter, utöver konst, använder esperanto och sprider idén om en världsfederation och om religionsdialog. Sedan 1997 publicerar Ômoto sina heliga skrifter på esperanto. Maitreya (jap. Miroku) är ett viktigt begrepp i Ômotos mission. Fram till 1953 räknade man ofta med att DEGUTI Onisaburô var Maitreya; sedan 1954 talar man om den goda världen, Maitreya-världen.