Satanic Feminism : Lucifer as the Liberator of Woman in Nineteenth-Century Culture

Sammanfattning: Enligt Bibeln var Eva först med att lyssna till ormen och äta av den förbjudna frukten. Tanken på kvinnan som Satans utvalda är framträdande under stora delar av kristendomens historia. Under 1800-talet kom feminister att börja läsa denna misogyna tradition motvalls. Härigenom blev Lucifer omgestaltad till en kvinnans befriare, och den syndiga Eva förvandlades till en hjältinna. I dessa motmyter fick Satan rollen av en allierad i kampen mot Gud Fader och hans patriarkala prästerskap.Avhandlingen kartlägger hur sådan “satanistisk feminism” under 1800-talet kommer till uttryck i en rad esoteriska verk, självbiografier, pamfletter och tidskrifter, tidningsartiklar, målningar, skulpturer och till och med sådana konsumtionskulturens artefakter som smycken. Bland individerna som på olika sätt bidrog till diskursen finner vi exempelvis suffragetten Elizabeth Cady Stanton, den könsöverskridande teosofen Madame Blavatsky, författaren och diplomathustrun Aino Kallas, skådespelerskan Sarah Bernhardt, den antiklerikala häxentusiasten Matilda Joslyn Gage, den dekadenta markisinnan Luisa Casati och den luciferianska lesbiska poeten Renée Vivien.I materialet är särskilt fyra motiv framträdande: 1) omtolkningar av Evas roll i syndafallet som något positivt, 2) häxan som en protofeminist, 3) demonälskaren omstöpt till en befriare, 4) en feminiserad Satan som kontrasteras mot en förtryckande manlig Gud. Ett femte och något mindre centralt motiv är uppfattningar om Lilith, enligt judiska folkliga och esoteriska traditioner Adams rebelliska hustru innan skapelsen av Eva, som den första feministen.Analysen fokuserar på skärningspunkterna mellan esoterism och den politiska sfären, såväl som den påverkan som ockultism och konst utövat på varandra. Teoretiskt fokus ligger på motläsningar, motdiskurser och motmyter, samt det komplexa samspelet mellan dessa och hegemoniska diskurser som syftade till att demonisera feminismen. Ett nyckeltema i detta sammanhang är inverteringens gränser och paradoxer.