Retoriska strider: konkurrerande sanningar i dövvärlden

Detta är en avhandling från Palmkrons förlag

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Under de senaste par decennierna har en specifik tolkning av döva och dövhet blivit alltmer etablerad på det ”officiella” dövområdet i Sverige, tillika anammat av såväl professionella som föräldrar till döva barn. Döva ska enligt detta synsätt hellre betraktas som tillhörande en kulturell och språklig minoritet än som handikappade. Medicinska strävanden att “laga defekta öron” anses förkastliga; det är teckenspråket som ska stå i fokus. En sådan tolkning har förfäktats av dövrörelsen sedan 60-talet och kommer till uttryck i ett lokalt vedertaget språkbruk som kan kallas för en dövkulturell diskurs. ”Diskurs” används här i betydelsen fraser, termer och framställningsformer som möjliggör beskrivningar enligt en viss kulturs preferenser; den tillhandahåller former för hur saker och ting ska berättas och tolkas. Diskursen är därmed att betrakta som en begränsning av uttrycksmöjligheter men också som en resurs; den existerar som en ständigt närvarande diskussion som kan aktiveras i samtal och argumentation. Diskursen må som på dövområdet vara tydlig, allestädes närvarande och genomträngande. Den är däremot inte oföränderlig. Ifrågasättanden ger upphov till modifieringar av redan etablerade sanningar och alstrar nya uttrycksformer. Ett sådant skeende har följt med inträdet av en ny grupp på dövområdet: barn med cochlea implantat och deras föräldrar. Cochlea implantat är en metod att på kirurgisk väg ge döva möjlighet att uppfatta ljud med hjälp av elektriska signaler. Resultatet är dock inte att jämställa med “vanlig” hörsel. Operationer av döva barn har väckt starka protester från dövrörelsen och även från professionellt håll, i synnerhet bland pedagoger. Man befarar att talet liksom förr i tiden ska ges högre prioritet än teckenspråket. Den dövkulturella diskursen tillhandahåller argument och logik för motståndet mot operationen. Föräldrar till CI-barn kan följaktligen inte finna de uttrycksformer man önskar i den redan vedertagna diskursen. Istället är nu ett annorlunda sätt att prata om dövhet under konstruktion, vilket i stor utsträckning utmanar det dövkulturella perspektivet. Det är ett verbalt projekt som är subtilt och skört men väl påbörjat är det ytterst kraftfullt. Med alternativa ordval, argument och fraser framtvingas ett samtal med den etablerade diskursen. Dövkulturella sanningar kan alltså förutom att åberopas, även utmanas och ersättas med nya. Motståndarnas kritik mot cochlea implantat bemöttes inledningsvis defensivt i en strävan att bevisa att CI-förespråkare inte var teckenspråksfientliga och strängt fokuserade på talträning. Det förekommer dock i allt större utsträckning att dövkulturella sanningar och invändningar aktivt “rivs ned” med olika relativiserande tekniker: t.ex. ironi, avväpnande paralleller, motbevisning eller helt enkelt genom ogiltigförklarande av motståndarnas utsagor. Alternativa uttrycksformer – med vilka cochlea implantatet kan beskrivas i positiva termer och dövhet som ett handikapp – tar form i en ständigt pågående dialog med den dövkulturella diskursen. Motståndet mot operationen tvingar fram en argumentation som både besvarar tidigare yttrad kritik och förutser kommande invändningar. Vidare utvecklas “CI-sanningar” som inte bara rättfärdigar beslutet att låta operera sitt barn utan också returnerar en känga till motståndarna. En sådan paroll är t.ex. “det bästa av två världar” (teckenspråk och tal) samt utsagor om att CI-barnen erbjuds valfrihet. Kritikerna anklagas därmed implicit för att vilja begränsa dövas möjligheter. Den här studien handlar emellertid inte om dövområdet i första hand. Det ovan beskrivna förloppet analyseras i termer av en etablerad diskurs visavi uppbyggnaden av en alternativ diskurs. Det finns en avsevärd maktpotential i språket; i diskursen. Den som ”äger” och behärskar den etablerade diskursen, besitter också makt och kontroll. När ett annorlunda uttryckssätt blir alltmer brukat och känt skapar man sig utrymme och legitimitet. Med en alternativ diskurs har CI-förespråkare motat in en plats på dövområdet. Man kräver nu att behandlas som en ”part i målet” snarare än ursäktar sig inför röster som talar det dövkulturella språket. Avhandlingen är baserad på kvalitativt material: bandinspelade intervjuer och gruppdiskussioner, tidskrifter, “inomgruppslitteratur”, observationsdata och i mindre utsträckning material hämtat från Internet.

  Denna avhandling är EVENTUELLT nedladdningsbar som PDF. Kolla denna länk för att se om den går att ladda ner.