Kvinnors vardag : Om kvinnors arbete och liv. Anpassningsstrategier i tid och rum

Sammanfattning: Vardagen är historiens jäst! Detta påstående är både uppfordrande och insiktsfullt. Det säger att vardagen är oundviklig. Precis som tillsatsen av jäst är en nödvändighet för att degen skall omvandlas till bröd är vardagen en nödvändighet i den historiska processen. Det är genom vardagen historien skapas och den berör oss alla. Beslut som fattas i myndigheter, i organisationer, av arbetsgivare återverkar i människors vardag, och beslutens innehåll visar sig ibland vara av annan art än det som förespeglats. För kvinnor kan det innebära att de känner sig svikna, när det trots tal om jämställdhet gång på gång avslöjas att kvinnors arbete i vid bemärkelse värderas lägre än mäns arbete, i varje fall ekonomiskt. De verkliga maktpositionerna besätts och återbesätts med män. Män fattar övergripande beslut som ställer upp ramar för vardagen. Kvinnor anpassar sig och formar vardagslivet efter den manliga måttstockens villkor. Denna tolkning kan ifrågasättas, vändas och vridas på, och då blir det uppenbart att även fröet till förnyelse finns i vardagen. Kvinnor agerar och samverkar. De drömmer och planerar. De är delaktiga i vardagslivets utfonuning och på något sätt får de "det hela" att gå ihop. Så stod också "Vi vii det hele" som ett symboliskt uttryck för den danska kvinnorörelsen på 70-talet. Samma innehåll var ledstjärna för den  svenska. Det skall tolkas som att kvinnor vill ha ett liv där både man, barn och en självständig försörjning ingår. Hur fungerar det nu vid ingången till 90-talet? Kan kvinnorna förverkliga det goda livet; det goda vardagslivet? Och hur gör de då? Vad är viktigt för dem? Vad gör de avkall på? Hur prioriterar de? Klivet till en självständig försörjning har uppenbart de flesta kvinnor i Sverige tagit. Ett litet frågetecken kan det ändå vara på sin plats att sätta med tanke på alla deltidsarbetande och lågavlönade kvinnor. Att varje vuxen har skyldighet att försörja sig själv har emellertid på relativt kort tid blivit ett fundament i samhället. Hur kom då kvinnorna att passa in på arbetsmarknaden? Vilka arbetsuppgifter tilldelades de? Gav förvärvsarbetet den styrka och självständighet som de förväutade? Vad har kvinnornas massiva insatser i avlönat arbete fört med sig in i hemmen, för omsorgen om barnen och för organisationen av hemmets alla förpliktelser och glädjeämnen? Dessa frågor utgör ett avstamp och präglar det arbete som presenteras framöver. I det konstaterar jag att ett grundläggande drag på arbetsmarknaden är att den offentliga sektorn är bas i kvinnornas delarbetsmarknad. Ett annat är att arbetsmarknaden ännu är hårt könssegregerad. De integrationsförsök som har gjorts måste fortfarande betraktas som krusningar på ytan. Det dominerande intrycket av hur det ser ut är att kvinnor och män har skilda arbetsuppgifter. Det är svårt att värja sig för intrycket att könssegregeringen återupprepas i nya former och att kvinnorna alltid befimler sig minst ett snäpp efter männen och riskerar att aldrig hinna ifatt dem.