Intestinal Ischemia and Reperfusion Injury - Pathophysiology as basis for novel treatment
Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Mesenteriell ischemi (nedsatt blodcirkulation till tarm och övriga bukorgan) är vanligt förekommande vid ett flertal olika sjukdomstillstånd som t ex blödnings-, septisk och cirkulatorisk chock. Inte minst är tarmen mycket känslig för nedsättning av blodflödet. Tarmskadan, inkluderande dess barriär(skydds-)funktion sker dels under perioden med nedsatt blodförsörjning men inte minst under perioden efteråt då blodflödet återställts. Olika lokalt producerade giftiga substanser "ursköljes" och ger effekter såväl lokalt i tarmen som systemiskt i olika organ, dvs även utanför bukhålan. Denna avhandling syftar till att ytterligare klarlägga patofysiologiska mekanismer kring experimentell intestinal (tarm-) ischemi och reperfusionsskada (skadan på tarmvägg/tarmbarriär under perioden med nedsatt blodförsörjning och omedelbart efter restituerad cirkulation). För studierna utarbetades en modell på råtta med tunntarmsischemi i vilken man samtidigt kan studera läckaget av radioaktivt inmärkt albumin från såväl tarmlumen som blodbana. Därvid noterades att både epitelet (celler utklädande tarmlumen) och endotelet (celler utklädande kapillärer (småkärl) i tarmväggen) var betydande faktorer i den totala tarmbarriärfunktionen. Det föreföll som den epiteliala barriärkomponenten hade en större rehabiliteringspotential jämfört med den endoteliala efter skada. Skadans omfattning föreföll också korrelera till längden av ischemi som tarmen utsattes för. Kortare ischemitid gav även upphov till en ökad regenerativ (återskapande) aktivitet i tarmepitelet. Flera olika faktorer inverkar vid uppkomsten av tarmbarriärsvikt efter ischemi/reperfusion. En sådan är den s k platelet activating factor som påverkar både endotel- och epitelbarriärkomponenterna men även proteasinhibitorsystemet (enzymhämmande faktorer). Olika inflammationsstimulerande substanser frisättes också och bland dessa är de s k cytokinerna interleukin-1 och -6. Vidare frisätter ischemi och reperfusion stora mängder s k fria syreradikaler som påverkar tarmbarriären, proteasinhibitorsystemet och cytokinproduktionen. En central faktor i utvecklingen av såväl den lokala som systemiska vävnadsskadan och eventuellt åtföljande organsvikt är läckaget av vita blodkroppar ut i vävnaden där de har möjlighet att frisätta vävnadsskadande enzymer. Uppbromsningen, vidhäftningen och läckaget genom kärlväggen av cirkulerande vita blodkroppar regleras av s k adhesionsmolekyler. Genom att använda den brett agerande fria syreradikalhämmaren N-acetyl-cystein, alternativt en platelet activating factor-hämmare eller antikroppar mot adhesionsmolekyler, kunde den skada som uppkom vid ischemi/reperfusion till stora delar förhindras. Dessa behandlingsresultat sågs såväl vid förbehandling men även vid tidigt eller sent insatt behandling efter avslutad ischemi och pågående reperfusion. Dessa resultat antyder möjligheten att använda den här typen av behandling, möjligen administrerat som kombinationsbehandling, vid kritisk sjukdom där intestinal ischemi/reperfusionsskada ingår.
Denna avhandling är EVENTUELLT nedladdningsbar som PDF. Kolla denna länk för att se om den går att ladda ner.