Cognitive impairment in medical inpatients

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Befolkningsutvecklingen i Sverige medför att allt fler människor blir äldre. Detta är ett positivt resultat till följd av att befolkningen är vid bättre hälsa. Dock innebär det att fler människor kommer att uppnå en ålder där multisjuklighet (att ha flera kroniska sjukdomar samtidigt), oförmåga att klara sig själv och kognitiv svikt är vanligt förekommande. Detta kommer att ställa stora krav på flera delar av sjukvårdsapparaten. Denna avhandling fokuserar på hur kognitiv svikt hanteras på sjukhus. Kognitiv svikt är ett centralt begrepp som I denna avhandling definierats som ett symptom, inte en sjukdom. Detta symptom kan bero på flera underliggande orsaker, t.ex. en demenssjukdom, ett alkoholmissbruk eller en svår kroppslig sjukdom som kan leda till akut förvirring. Kognitiv svikt kan upptäckas och graderas med ett s.k. kognitivt test där olika förmågor testas, t.ex. minne, räkneförmåga eller uppmärksamhet. Vår studie genomfördes på internmedicinska kliniken vid Skånes universitetssjukhus i Malmö. Det var 200 patienter som deltog och genomsnittsåldern var 83 år. I vår första studie fann vi att 73% av patienterna hade kognitiv svikt. Trots det var det endast ett fåtal om hade upptäckts av sjukvården tidigare. Personerna med kognitiv svikt löpte en trefaldig risk att avlida inom ett år. Därför tycker vi det är viktigt att undersöka alla äldre sjukhuspatienter avseende kognitiv svikt. I den andra studien genomförde vi ett program för att förbättra omhändertagandet av patienter med kognitiv svikt. Detta program genomfördes på hälften av patienterna medan den andra hälften fick ordinarie vård. Efter ett år tittade vi hur det hade gått för de olika grupperna. De patienter som var med i vårt program hade mycket färre akutbesök och sjukhusinläggningar. Därför drog vi slutsatsen att man genom att förbättra omhändertagandet av äldre sjukhuspatienter med kognitiv svikt kan förhindra de sjukhusinläggningar som kanske inte är absolut nödvändiga utan beror på att t.ex. den sociala situationen inte fungerar. I den tredje studien undersökte vi röntgenbilder av hjärnan. Om patienterna hade gjort en s.k. datortomografi av hjärnan av något skäl tidigare så eftergranskade vi bilderna i datorn. Vi letade bl.a. efter ett fynd som är vanligt vid Alzheimer’s sjukdom, en skrumpning av ett område av hjärnan som kallas hippocampus. Vi såg att 36% av patienterna hade en uttalad skrumpning i detta området, av dessa hade ingen beskrivits från början, när det ursprungliga röntgensvaret skrevs. Av de som hade en sjuklig skrumpning hade nästan alla också avvikande resultat på kognitiva tester. Därför tycker vi att det är viktig att man börjar rapportera denna typ av fynd mer regelbundet. I den fjärde studien fann vi att ett speciellt test som heter GBS-ADL till viss del kunde förutsäga vilken prognos patienterna hade. GBS-ADL mäter hur en person klarar sig i vardagen, klarar hen att klä sig, tvätta sig etc? Förhoppningsvis kan detta leda till att vården för dessa patienter kan individualiseras. Om man kan förutsäga prognosen säkrare kan man förhoppningsvis undvika onödigt aggressiv vård för de patienter som är framme vid de sista månaderna i livet. Minst lika viktigt är att hitta de patienter som förväntas ha en god prognos, så att dessa inte undanhålls behandling och diskrimineras enbart p.g.a sin ålder. I den femte studien fann vi tecken till att patienterna ansåg att kognitiv svikt var viktigare för livskvaliteten än vad fysisk sjukdom var. Om dessa fynd skulle upprepas så skulle det vara ytterligare ett skäl att uppmärksamma kognitiv svikt i denna grupp. Sammanfattningsvis visade våra studier att kognitiv svikt var vanligt på sjukhus men att det är stor risk att den förblir oupptäckt om man inte aktivt letar efter den. Våra studier antyder också att man genom att uppmärksamma kognitiv svikt kan förhindra sjukhusinläggningar, få bättre uppfattning om patienternas prognos och i bästa fall förbättra deras livskvalitet. I takt med att andelen äldre ökar i vårt samhälle, kommer det bli allt viktigare för sjukvården att förbättra vården av patienter med kognitiv svikt. Denna avhandling ger en viss vägledning i hur en sådan förbättring skulle utformas.