Chronic Arthritis in Rats; Pathogenesis and genetic factors
Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Ärfltiga faktorer orsakar ledgångsreumatism Reumatoid artrit (RA) även kallat ledgångsreumatism är en ledsjukdom som drabbar 1% av befolkningen, framförallt kvinnor. Orsaken till sjukdommen är inte känd, men man tror att det finns en ärftlig faktor som avgör om en viss individ kan utveckla reumatoid artrit eller inte. Den genetiskassociationen man idag vet om är till major histocompatibility complex, MHC, eller HLA som det kallas i människa. MHC molekylen har en viktig roll i immun försvaret. Man tror därför att immunförsvarets celler som styrs av MHC molekylerna är viktiga för utvecklandet av RA. Dessa celler kallas T celler och deras främsta funktion är att känna igen och angripa främmande ämnen som kommer in i kroppen. Vid RA tror man att T cellerna börjar angripa den egna vävnaden i lederna, en så kallad autoimmun reaktion. Varför detta sker vet man inte men det kan till viss del bero på MHC molekylerna För att kunna göra detaljerade genetiska studier, använder vi oss av djurmodeller för RA. Det är viktigt att djurmodellen är så lik den mänskliga sjukdomen som möjligt. Eftersom RA karakteriseras av kronisk inflammation i lederna vill man att också djurmodellen skall uppvisa kronisk artrit, vilket har varit svårt att åstadkomma. Råttor som injiceras med kollagen typ II, ett broskspecifikt protein, aktiverar autoreaktiva T celler som sedan bidrar till att orsaka angrepp i lederna. Vi har funnit att artrit som utvecklas efter injection med rått kollagen, har en tydlig MHC association. Våra experiment visar att också B celler troligtvis måste aktiveras av det injiserade kollagenet för att artrit ska utvecklas Man vet dock inte hur relevant det är att aktivera ett kollagen specifikt immun svar. Detta kanske inte alls förekommer i den mänskliga sjukdomen RA, och det vore därför bra att finna nya modeller för RA som uppvisar kronisk ledinflammation, MHC association och är beroende av T celler, men där man inte dirigerat immun förvaret mot brosk. Avridin och pristan är två substanser som vi funnit inducerar kronisk artrit i råttor utan att först tvinga fram ett ett brosk specifikt immun reaktionen. Artrit studier i inavlade råttstammar medger en total genetisk kontroll över artritutvecklingen. Det genetiska inflytandet syns tydligt här, då vissa stammar är mycket känsliga för artritinduktion medan andra är helt resistenta. Artritstudier i MHC kongena råttstammar, d.v.s. råttstammar som har olika MHC gener men som i övrigt är genetiskt identiska, visar att vissa MHC har en stor betydelse för det kroniska sjukdomsförloppet för artrit inducerat med avridin och pristan. För att identifiera ytterligare gener som kan vara av betydelse för utvecklingen av RA har vi startat ett genkarteringsprojekt av pristan inducerad artrit (PIA). Korsningar mellan resistenta och känsliga stammar möjliggör studier av nedärvningsmodeller och uppskattning av hur många gener som kan tänkas vara involverade. Hela genomet kartläggs och korrelationen mellan artrit och genuppsättning fastställs. Vi har funnit att det finns flera gener som har stor betydelse för utvecklandet av artrit. För att få klarhet i sjukdomens verkningsmekanismer är det också viktigt att studera specifika inflammatoriska och immunologiska reaktioner och deras genetiska kontroll. Förhoppningen är att kunna identifiera de gener som tillåter uppkomsten av artrit samt genprodukternas effekter på immunsystemet och dess patologiska konsekvenser. Kunskap om detta kan leda till nya behandlings möjligheter.
Denna avhandling är EVENTUELLT nedladdningsbar som PDF. Kolla denna länk för att se om den går att ladda ner.