Evaluation of MRI as a diagnostic method in biliary tract conditions

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish POPULÄRVETENSKAPLIG SAMMANFATTNING Smärtor i övre högra delen av buken och/eller gulsot är de mest vanliga symptomen relaterade till lever och gallvägssjukdomar. Den vanligaste orsaken till gallvägssjukdom är sten i gallblåsa och gallvägar som kan leda till inflammation av gallblåsa, gallvägar, lever och bukspottkörtel. Andra sjukdomar är tumörer i nämnda organ. Symptomen och den kliniska bedömningen är inte alltid entydiga och det finns flera andra möjliga diagnoser såsom magsår, leversjukdom, hjärtinfarkt, tjocktarmssjukdom, inflammation i bukspottkörtel, lunga, och blindtarm. Det är således önskvärt och viktigt med en tillförlitlig radiologisk metod som ger högkvalitativa bilder utförda på kort tid och med ett minimum av obehag för patienten. Idag tillgängliga metoder är framför allt ultraljud (US), datortomografi (CT), samt metoder med injektion av kontrastmedel direkt in i gallvägsträdet med hjälp av nål eller kateter (PTC, ERCP). Alla metoder har både för- och nackdelar. Tidigare har det funnits begränsningar med magnetisk resonans tomografi (MRT, ofta kallad magnetkamera) avseende bukundersökningar på grund av långa undersökningstider vilket givit oskarpa bilder på grund av rörelser från andning, tarm samt kärlpulsationer. Utvecklingen av moderna MRT-system med avancerad mjuk- och hårdvara och snabba pulssekvenser har minskat bildstörningarna, ökat kontrastupplösningen samt kortat undersökningstiderna. Avsikten är att utvärdera MRT som en diagnostisk metod vid olika tillstånd avseende gallvägarna genom att använda snabba puls-sekvenser. I delarbete I utvärderades det diagnostiska värdet med MRT jämfört med US i en prospektiv studie, vid klinisk misstanke om akut inflammation av gallblåsan. Studien visade att MRT har högre känslighet och tillförlitlighet att diagnostisera gallblåse-inflammation och även andra differentialdiagnoser jämfört med US. I delarbete II studerades gallans utseende på MRT bilder i förhållande till deras kemiska och fysikaliska egenskaper. Studien visar att galla har stor inter-individuell variation avseende relaxationshastigheterna. Relaxationshastigheterna ökar med ökad mängd substans i gallan. Det föreligger inget samband mellan gallans signalmönster och någon specifik sjukdom. Den stora variationen i relaxationshastigheter medför att ett litet antal gallblåsor ej syns på MRCP och därför ej är bedömbara. I delarbete III utvärderades i en prospektiv studie det diagnostiska värdet och kostnads-effektiviteten av MRT jämfört med US vid undersökning av patienter med misstänkta gallvägssjukdommar. I studien inluderades både patienter med och utan gulsot. Studien visade att MRT har en högre tillförlitlighet än US vid diagnostik av gallvägssjukdomar. Mest kostnadseffektivt är att först undersöka med US och komplettera med MRT vid ej konklusiva US fynd eller när US fynden och den kliniska bilden ej överensstämmer. I delarbete IV utvärderades i ett litet patientmaterial om det finns MRT fynd talande för akut inflammation av gallgångarna och om MRT har någon diagnostisk roll vid denna sjukdom. Studien visade att det finns flera MRT fynd och att man kan bestämma orsaken till den akuta inflammationen. Inget av MRT fynden är var för sig var typiskt men sammantagna talar de för sjukdomen. I delarbete V utvärderades det diagnostiska värdet med MRT i en prospektiv studie vid postoperativa komplikationer efter galloperation. Studien visade att det normalt föreligger mycket subtila förändringar avseende ödem och vätska framför allt i gallblåsebädden, efter galloperation. Vätskeansamlingar indikerar en tidig kirurgisk komplikation såvida det inte föreligger en mycket uttalad inflammation i buken vid eller efter operationen. SLUTSATS: Avhandlingen visar att MRT är en tillförlitlig och snabb radiologisk metod för att diagnostisera olika tillstånd i gallvägarna utan obehag för patienten. I framtiden kommer MRT av buk att få en ökad betydelse och bli första hands metod vid utredning av sjukdomar inom gallvägarna.