Krakel Spektakel, hör hur det låter! Studier i Lennart Hellsings språkvärld

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Undersökningen syftar till att klargöra hur överföringen av hellsingtexter till barnpubliken har en motsvarighet i texternas form och hur detta bidrar till att forma diktarens poetiska universum. Texterna står i centrum och perspektivet är brett. Eftersom barnlitteratur är en litterär sidoström behövs andra teorier och metoder än för annan litteratur. Jag fokuserar den auditiva sidan i Hellsings produktion och söker följa spåren av muntlig kultur i stort. De tre första kapitlen presenterar en bakgrund. Kap 1 behandlar barnlitteraturens förhållande till muntlig tradition, ett hittills föga uppmärksammat område. Sådana strategier som enl Walter J Ong är typiska för muntlig kultur förmedlas till barnet genom ramsor, sagor, sånger. Trots att barn i vår tid omges av tryckta texter upplever de litteraturen och dess särdrag främst muntligt och auditivt. Kap 2 ger en sammanfattning av Hellsings produktion, från barn- resp vuxenlitteratur till s k allåldersböcker. Diktarens betydelse för svensk barnlitteratur behandlas, liksom hans relation till olika kulturella riktningar i samtiden. I kap 3 belyses Hellsings pedagogiska idéer, hans intresse för olika konstarter och hans strävan att fokusera olika sinnesintryck. Avhandlingens centrum utgörs av kap 4-7. Först undersöks de poetiska verktygen. Upprepningsteknik används på olika nivåer. Genrer och formdrag ur muntlig tradition visar sig vara rikt representerade. Rimmen flödar rikt och konstfärdigt, vilket här relateras till hur barn tillägnar sig ordstrukturer och ljudmönster. Rytmen i hellsingversen är regelbunden men alltid väl anpassad till talat språk. Många olika versmått förekommer. Hellsing leker gärna som gångna tiders slagfärdiga underhållare med det svenska språket i sin poesi genom att använda underliga ord, namnramsor, dubbeltydigheter, vitsar. Det som berättas tycks ibland delvis sammanfalla med berättarsituationen, en s k dubbel scen uppstår. Åtskilliga sådana fall finns i hellsingtexterna. Ofta ger texten också genom språkliga vinkar stöd åt en dramatisk uppläsning. Hellsings barntexter vänder sig till en dubbel publik: de riktas formellt till barnen men kan samtidigt roa vuxna med t ex litterära anspelningar. Vidare redovisas exempel på användning av folktraditionens minnestekniska verktyg: formler, seriell uppbyggnad och omkväden. Många hellsingtexter sjungs av barn och för barn och därför ägnas samspelet mellan text och musik stor uppmärksamhet. Åtskilliga musikaliska genrer är representerade. Hellsingtexterna sägs ha en inneboende musikalitet och har lockat många tonsättare, som har hanterat dem utifrån olika syften, pedagogiska, scendramatiska etc. Både sådana fall och diktarens nya texter till äldre melodier kommenteras. Den hellsingska språkvärlden är lekfull och karnevalsk och roar barn genom otaliga normbrott. Mat är ett vanligt ämne. Persongalleriet består av kufar och krumelurer som ofta uppstått ur ordlekar. Vissa figurer, lekfulla fria barn, som konkretiserar efterkrigstidens nya syn på barnet, återkommer i olika verk. Kulturhistoriska och litterära gestalter karnevaliseras. Miljön varierar mellan det småbarnsnära, det tidlösa och det exotiska. Aktivitet och kreativ fantasi betonas medan moraliska pekpinnar saknas. Humorn spelar på barnets nivå. Mina studier visar att Hellsings diktning är mångsidig och saknar snäva gränser, att den samtidigt är både traditionsanknuten och modern.