Att spåra tecken på lärande. Mediereception som pedagogisk form och multimodalt meningsskapande över tid

Sammanfattning: Denna studie handlar om mediereception som pedagogisk form och meningsskapande över tid. Jag är intresserad av att förstå komplexitet i meningsskapande processer som utgår från medieproduktioner. Syftet med avhandlingen är att undersöka vad mötet mellan en grupp lärarstudenter och deras texter kan erbjuda för möjligheter och begränsningar för meningsskapande över tid i en lärarutbildningskontext. Följande frågor ställs: Hur designas mötet mellan deltagarna och texterna i en receptionsform? Hur agerar deltagarna utifrån de resurser som erbjuds dem i receptionerna? Vilka teckensystem och semiotiska resurser används och hur används de? Hur förändras meningsskapandet över tid? Den teoretiska utgångspunkten för studien är ett designteoretiskt perspektiv där en performativ sida av lärande lyfts fram. Ett designteoretiskt bidrar med fokus på inramade teckenskapande meningsskapande aktiviteter och betonar deltagarnas skapande och produktion. Det knyter an till digitala mediers erbjudanden för lärandesituationer – aktuellt i studien med tanke på receptionen av deltagarnas ljud- och filmtexter. För att förstå komplexiteten i en meningsskapande situation och för att följa meningsskapande över tid, berikas det designteoretiska perspektivet med sociokulturella perspektiv, Bakhtins fokus på dialog och Goffmans dramaturgiska perspektiv. Utifrån ambitionen att studera meningsskapande över tid valdes videoobservation som metod. Deltagarnas interaktion analyserades multimodalt. Genom att studera meningsskapande över tid kan flera tecken på lärande spåras. Avhandlingen visar hur meningsskapande över tid är en komplex process som designas multimodalt. Studien bidrar även till att synliggöra hur meningsskapande kan ske och hur pedagogiska former som receptionerna kan förstås som lärsekvenser i sig. Att det i en formell utbildningssituation pågår samtidiga parallella lärprocesser där endast ett fåtal uppmärksammas, är betydelsefull kunskap för både studenter och lärare, särskilt vid en lärarutbildning. Avhandlingens resultat visar även att receptionen som pedagogisk form är betydelsefull för den mening som skapas. Att se sig själv och sitt resultat med andras ögon, att inta ett aktivt responderande förhållningssätt och att möta olika rösters perspektiv bidrar till skapande av mening. Att skapa ett verk som möter en publik, att i detta möte ha en design att återgå till och att under mötet forma en ny text visar sig vara kraftfulla aspekter av meningsskapande. Studien bidrar även till kunskap om ett mindre utforskat område – medieproduktion och mediereception vid lärarutbildningar. Att arbeta med medieformer som ljud och rörlig bild innebär att deltagarna har flera olika typer av texter med skilda erbjudanden att tillgå som resurser i sitt meningsskapande arbete. Deltagarna omskapar tecken inom samma teckensystem men rör sig också mellan olika teckensystem. Denna rörelse bidrar till att utveckla det meningsskapande arbetet. Min studie visar dessutom att deltagarna utnyttjar de olika medieformerna och flerstämmigheten för att utveckla kunskap i sitt ämne. Att arbeta med medier i lärprocesser berikar alltså meningsskapandet. I studien bjuds även in till ett omskapat användande av det designteoretiska perspektivets modell över en formell lärprocess. Sammanfattningsvis – studien har synliggjort meningsskapande över tid där olika former av lärande spåras, pekat på behovet av en vidgad blick och ökat lyssnande till tecken på lärande, tydliggjort receptioners betydelse för meningsskapande, förstått receptionerna som en lärprocess i sig och så slutligen lyft fram medieformernas berikande för meningsskapande.