Att föda ett dött barn : Vården vid förlossningen och kvinnans situation tre år efter barnets död

Sammanfattning: ATT FÖDA ETT DÖTT BARN Vården vid förlossningen och kvinnans situation treår efter barnets död Ingela Rådestad Syftet med avhandlingen var att undersöka psykiska symtom och välbefinnandehos kvinnor tre år efter födelsen av ett dött barn och om omhändertagandeti samband med barnets födelse påverkar risken for symtom. Ytterligare syftenvar att beskriva kvinnans möte med sitt döda barn och hennes uppfattningav det känslomässiga stöd hon fått i samband med barnets födelse.Studierna är populationsbaserade och inkluderar kvinnor i Sverige. Informationeninhämtades via ett postat anonymt frågeformulär 1994 och analyseradesmed epidemiologisk metodik. I studie I ingår 17 kvinnor som fött ett döttbarn och 16 kvinnor (kontroller) som fött ett levande barn 1990, undersökningengav data för att formulera hypoteser. Studie II till V omfattar 380 kvinnorsom fött ett dött barn och 379 kvinnor (kontroller) som fött ett levandebarn 1991. Information erhölls från 636 (84%) kvinnor, 314 (83%) vars barnföddes dött och 322 (85%) som fött ett levande barn. Studie VI ären registerstudie med de 759 kvinnor som ingår i studie II-V och informationeninhämtades via Medicinska Födelseregistret och Patientregistret. Vården i samband med förlossningen har betydelse för kvinnans psykiskahälsa långt efter barnets födelse. Studien tyder på att det ärviktigt för kvinnans välbefinnande på sikt att hon får möjlighetatt knyta an till sitt döda barn. Kvinnor som fött ett dött barn ochfått ett adekvat omhändertagande före och efter förlossningenhade tre år senare likartade förutsattningar till fysiskt, psykiskt ochsocialt välbefinnande som kvinnor som fött ett levande barn. En lugn atmosfärdär mamman kan tillbringa så lång tid som hon själv behövermed sitt döda barn och bevarandet av minnen som ett kvalitativt bra och välarrangeratfotografi av barnet, en hårlock, hand- och fotavtryck från barnet och enultraljudsbild, är betydelsefullt för kvinnan. Över 90 procent avkvinnorna vars barn föddes dött tyckte att personalen visat deras dödabarn respekt och nästan 80 procent att personalen visat deras barn ömhet.Fler än 80 procent av kvinnorna tyckte att personalen hade förmedlat ettbra känslomässigt stöd under förlossningen och över hälftenav kvinnorna vars barn föddes dött tyckte att förlossningen var ettfint minne. För många kvinnor är det ändamålsenligt attinducera förlossningen efter konstaterandet av barnets död så snartkvinnan önskar. Troligtvis är det viktigt att minimera risken förytterligare psykiska belastningar under väntetiden fram till induktionen. Kvinnorvars barn dött var tre år efter förlossningen oftare tillfredsställdamed sin relation till barnets far och sin hem- och familjesituation jämfortmed kvinnorna som fött ett levande barn, men kvinnorna som mist sitt barn hadeoftare en lägre självkänsla, speciellt om de inte fått ett nyttbarn efter det döda barnets födelse. Förlusten av barnet ökarinte risken för skilsmässa men ensamstående kvinnor som mist sittbarn hade en betydligt sämre tillfredsställelse med sin situation jämfortmed ensamstående kvinnor vars barn föddes levande och ett psykosocialtstöd bör övervägas för dem. Smärtlindring under förlossningennär ett barn föds dött och om och hur produktionen av bröstmjolkinhiberas postpartum är områden som resultaten från studien visarett behov av att ytterligare studera. Keywords: Anxiety, emotional support, fetal death, marital satisfaction, psychicmorbidity, satisfaction with care, social satisfaction, stillbirth, well-being.