Anaesthetics and the blood vessel wall. Actions of propofol and sevoflurane on sympathetic and endothelial control of smooth muscle function

Detta är en avhandling från Department of Anaesthesiology and Intensive Care, Lund

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Anestesimedel och blodkärlsväggen. Propofols och sevoflurans effekter på sympatiska nerver och endotelceller. Alla dagens anestesimedel, med endast ett undantag, gör att blodtrycket faller under narkos. Blodtrycksfallet är helt ofarligt för de allra flesta, men för en grupp patienter som är äldre eller som har allvarlig kranskärlssjukdom eller hjärtsvikt, kan det vara mycket olyckligt. Det kan finnas flera förklaringar till att blodtrycket faller, bl.a. att hjärtats förmåga att kraftfullt dra ihop sig försvagas. En annan förklaring är att blodkärlen vidgar sig. Narkosmedlen kan påverka blodkärlet direkt eller indirekt via utifrån kommande styrmekanismer. Blodkärlsväggen består av olika celltyper. 1) Glatta muskelceller gör att blodkärlet kan dra ihop sig eller vidga sig, allt efter kroppens behov. 2) Endotelceller utgör ett enkelt lager celler på blodkärlens insida. Endotelceller utgör inte bara en barriär för blodet utan är ett aktivt ”organ” som bildar ämnen som både påverkar de underliggande glatta muskelcellerna och de i blodbanan förbipasserande trombocyterna (blodplättarna) och vita blodkropparna. 3) Nervceller frisätter substansen noradrenalin (NA) som gör att de glatta muskelcellerna drar ihop sig och blodkärlsradien blir mindre. Nerverna kommer från det s.k. sympatiska nervsystemet. Avhandlingen består av fyra delarbeten som försöker förklara en del av mekanismerna bakom det blodtrycksfall patienter får i samband med propofol och sevofluran narkos. I delarbete I studerade vi hur propofol påverkar sympatiska nerver till lårbensartärer på råtta. Man vet att det NA som frisätts från nerverna tas upp igen i nerverna med hjälp av ett transportprotein efter att det har utövat sin effekt på glatta muskelceller. Tidigare studier har visat att propofol hämmar det här upptaget av NA. Målsättning med den här studien var att visa hur propofol i detalj påverkar transportproteinet. Resultaten visar att propofol i låga, kliniskt relevanta koncentrationer hämmar nervupptaget p.g.a. en minskad bindnings-kraft (affinitet) till transportproteinet. Högre doser av propofol däremot stimulerar upptaget genom att öka transporthastigheten. I delarbete II studerade vi propofols effekter på endotelceller i artärer och vener från människans oment (fettväv som ligger ovanpå tarmarna). Endotelcellerna bildar ffa ämnen som gör att de glatta muskelcellerna relaxeras och då vidgar sig blodkärlen. Två av dessa ämnen, kväveoxid (NO) och en hyperpolariserande faktor (EDHF), frisätts från de studerade blodkärlen ifråga om man ger att ämne som heter substans P. Resultaten visar att substans P relaxerar (vidgar) kärlen och att propofol i kliniska koncentrationer förstärker denna relaxation. Förstärkningen verkar bero på en påverkan på EDHF i artärerna och på både NO och EDHF i venerna. I delarbete III studerade vi sevoflurans effekter på sympatiska nerver till artärer och vener från människans oment. Först undersökte vi blodkärlens förmåga att kontraheras (dra ihop sig) som svar på elektrisk stimulering av de sympatiska nerverna, med eller utan narkosgasen sevofluran. Sedan undersökte vi om sevofluran påverkar frisättningen av NA från nervändarna respektive om det påverkar återupptaget av NA. Detta gjorde vi genom att använda radioaktivt NA som fick tas upp i nerverna. Slutligen studerade vi sevofluranets effekter på de glatta muskelcellernas känslighet för NA. Resultaten visar att relativt höga koncentrationer av sevofluran minskar kontraktionerna utlösta av elstimulering. Det verkar bero på en minskad frisättning av NA och en minskad känslighet för NA hos muskelcellerna i artärerna och enbart en minskad frisättning av NA i venerna. Upptaget av NA i nerverna påverkades inte. I delarbete IV studerade vi hur sevofluran påverkar endotelceller i artärer och vener från människans oment. Resultaten visar att sevofluran inte påverkar substans P:s förmåga att relaxera kärlen. Om man däremot hämmar EDHF (se delarbete II) så förstärks relaxationen av höga koncentrationer av sevofluran i både artärer och vener. Det betyder att NO sannolikt medierar den här förstärkningen. Om man hämmar NO så förstärks relaxationen bara i artärerna, d.v.s. EDHF är viktigt tillsammans med NO för den aktuella förstärkningen av sevofluran i artärerna. Sevofluran förstärker även den relaxation som man får med nitroglycerin, både i artärer och i vener. Nitroglycerin verkar direkt på glatta muskelcellerna, utan inblandning av endotelet. Sammantaget tyder det på att sevofluran stimulerar effekten av NO och EDHF på muskelcellerna.

  Denna avhandling är EVENTUELLT nedladdningsbar som PDF. Kolla denna länk för att se om den går att ladda ner.